Alla inlägg

Sofi Sandström föreläser hos Aktiva Seniorer i Vasakyrkan under rubriken ”Starkare muskler – starkare hjärna”

Armar uppåt sträck!

Väldigt många armar och ben kom i rörelse vid Aktiva Seniorers medlemsträff i Vasakyrkan. Det var Sofi Sandström som i sin föreläsning under rubriken ”Starkare muskler – starkare hjärna” fick med sig den fulltaliga publiken i dessa moment. Kan fysisk träning påverka hjärnans hälsa och åldrande? Sofi hade inledningsvis nöjt konstaterat att det var så många besökare, betydligt fler än under hennes disputation.

Sofi Sandström, som är psykolog tillika medicine doktor, började med ett tankeexperiment. Tänk att vi är hemma. Många saker ska göras. Men det blir helt andra saker gjorda. Glömt vad man skulle göra egentligen. Man glömmer allt oftare. Känns det igen?

Hjärnan – en fantastisk grej innanför pannbenet – sköter kommunikationen. Blir det stopp någonstans så måste informationen ta en annan väg. Hon jämförde med tågstopp eller avstängningar på E4. Röntgenbilder av hjärnan visade var trafikledningen sitter och var det kan bli stopp.

Sofi utsatte publiken för några enkla minnestest. Vi skulle komma ihåg några siffror i omvänd ordning eller ingredienserna i ett recept. Det blev pannkaka av alltihop!

Hur kan man då optimera sina förutsättningar framöver? Man behöver öka konditionen, stärka benmusklerna, minska stillasittandet med regelbundna fysiska aktiviteter. Detta har hennes forskning med olika kontrollerade grupper påvisat med all önskvärd tydlighet. Högintensiv intervallträning gör susen för oss över 65 år. Korta pulshöjande pass kan ge lika goda effekter på kondition och blodtryck som längre träningspass.

Aktiva Seniorers styrelse idkade intervallträning före föreläsningen i sitt ideella arbete vid kaffeserveringen. Arrangemanget genomfördes i samarbete med Medborgarskolan. Publiken vandrade sedan ut i kylan stärkta till själ och hjärna eller med dåligt samvete.

Lästips: VK publicerade nyligen (4 april) en utförlig artikel om Sofi Sandström och denna forskning vid Umeå universitet.

Text och foto: Anders Perstrand

All Smiles spelar Django Reinhardts Nuages i G hos Aktiva Seniorer, fr.v. Ulf Lindberg, Magnus Flod, Calle Paju, Tommy Töyrä och Markus Falck, några med stämningsskapande franska kepsar.

Foto: Kerstin Fahlman Nord.

Leende Aktiva Seniorer

Det var fullt ös på AS med AS på senaste träffen i Vasakyrkan i Umeå. AS står både för Aktiva Seniorer och All Smiles. Den sistnämnda konstellationen är fem umemusiker som specialiserat sig på den svängiga Franska Hotkvintettens repertoar. Denna grupp bildades 1934 i Paris och hade en ovanlig sättning med fiol, tre gitarrer och kontrabas. Mest framstående i den orkestern var den romske gitarristen Django Reinhardt och violinisten Stephane Grappelli.

Här och nu fick publiken uppleva All Smiles tolkningar av gammal svängig akustisk jazzmusik. All Smiles har exakt samma sättning som sin förebild med Markus Falck på fiol, gitarristerna Calle Paju, Magnus Flod och Tommy Töyrä samt Ulf Lindberg på ståbas. Gruppen skriver på sin hemsida att deras musik vill locka fram vårt inre leende. De vill få oss att vilja stampa med fötterna, knäppa med fingrarna och le och lyssna. Och som det stampades!

Musikanterna behövde inga noter till sina låtar. Det räckte med ett papper på golvet med spelordning och tonarter. Mycket rutinerat. Öppningsnumret var I can´t give you anything but love och därmed var temat klart. Många fler härliga swinglåtar blev det exempelvis Djangology, Lady be good och Swing Guitars. Djangos lugna vackra komposition Nuages som betyder moln passade bra i Vasakyrkan. Musikerna var glada åt att få spela för denna publik med många daglediga. Arrangören räknade till uppåt 150 medlemmar. Mot slutet klämde All Smiles i med Some of these days som många kände igen som En sockerbagare.

Anders Perstrand

Ett 20-tal Aktiva Seniorer i Umeå samlades nyligen i Folkets hus lokaler för att genomföra sin föreningsstämma.

Aktiva Seniorers huvudsakliga verksamhet är att främja seniorers kulturella och andra gemensamma intressen samt erbjuda social gemenskap och trivsam samvaro genom olika kulturarrangemang och föredrag. Under fjolåret kunde man erbjuda 17 olika onsdagsprogram i Vasakyrkan, varav 8 musikprogram, 8 föredrag och 1 modevisning. Man erbjuder  även boule aktivitet i samarbete med Boule alliansen, där ett 20-tal medlemmar deltagit. En målarkurs som studiecirkel i samarbete med Medborgarskolan arrangerades. Flera bussresor har anordnats med studiebesök inklusive lunch eller middag. Två träffar med nya medlemmar har också genomförts för att ge information och samla idéer till programpunkter.

Anders Perstrand valdes att leda årsmötet och Ewa Nordvall var sekreterare. Verksamhetsberättelsen godkändes, likaså resultat- och balansräkning, som visade på ett överskott. På förslag av revisorn beviljades styrelsen ansvarsfrihet för 2025. Bidrag har erhållits från Folkhälsoenheten vid Region Västerbotten och Umeå kommun.

Till ny ordförande för Aktiva Seniorer i Umeå valdes Lisbeth Wikström Frisén. Styrelsen består även av Gunilla Lindner vice ordförande, Carola Johansson sekreterare, Karin Hedlund kassör, Ann-Mari Sund Lundberg, Gunborg Hammarström, Ingrid Robertsson, Anders Wikdahl och Ewa Nordvall. Antalet styrelseledamöter utökades med två ersättare, Kerstin Fahlman Nord och Barbro Strömberg valdes. Till revisorssuppleant valdes Barbro Renkel.

En verksamhetsplan för 2026 godkändes.

Klubben hade vid årets slut 788 medlemmar, en ökning med 184.

Avgående ordföranden Kerstin Fahlman Nord tackades av den nye ordföranden Lisbeth Wikström Frisén med blommor.

Efter årsmötet bjöds medlemmarna på kaffe och kaka.

Text och foto:

Dag Magnusson Umeå

Föreningen Aktiva Seniorer har nyligen haft medlemsmöte med besök av Fredrik Elgh, som sedan 2009 är professor i virologi vid Umeå universitet.

Fredrik Elgh började med att informera om den kulturhistoriska nättidskriften Västerbotten förr & nu. Den har efterträtt tidskriften Västerbotten, som har utgivits av Länsmuseet sedan 1920 och lades ner 2014. I år ges den nya tidskriften ut för 7:e året och totalt har 260 artiklar publicerats, där man synliggör kultur, historia och kulturhistoria allt med en anknytning till Västerbotten.

Därefter övergick Fredrik Elgh att berätta om fyra västerbottniska kolorister som verkade alla under 1900-talet,

Kjell Rosén (1909-1982) var son till Gustaf Rosén, tidningsman och landshövding. Kjell började utbildning på Chalmers i Göteborg med kände att ett yrke som ingenjör inte var i hans intresse. Han ville bli konstnär och det blev konstskola i Stockholm 1929-1931.Några konstnärsresor till Spanien och Frankrike följde innan Kjell fick en liten lägenhet i residenset i Umeå där han hade sin ateljé. Han ägnade sig åt porträtt- och nakenmåleri, och det senare var svårt i en liten stad som Umeå. Han ”importerade” en modell, som smög upp till ateljén på vinden på länsresidenset och väckte en del förvåning. Medan Kjell Rosén bodde i Umeå bjöd han in konstnärer från hela landet och ordnade många utställningar. Det var början på Umeås rika kulturliv. Efter 9 år i Umeå flyttade han till Stockholm där han verkade som konstnär i ca 40 år.

Ingvar Hällgren (1917–1980) föddes i Norsjö. Han utbildade sig inom konsten först på Konstskolan i Stockholm, sedan i Paris och bosatte sig först på Öland, men flyttade 1959 till Grubbe, där han byggde en ateljé. Motivkretsar var de klassiska som landskap, fjällen, porträtt med mera. Hällgren stannade aldrig upp i sin utveckling och mot den senare delen av karriären flödade färgerna och han kom att producera ett färgsprakande måleri där Västerbotten-fjällen och den egna ateljén på Grubbe lyftes fram.

Vera Frisén (1910-1990) föddes i Umeå och tog flera Hermodskurser för att förkovra sig i konst. Hon flyttade till Stockholm och gick på Otto Skölds målarskola. Vera drabbades av Tbc och vistades i omgångar på olika sanatorier, bl.a. i Hällnäs. Hon deltog i ett flertal grupputställningar innan hon 1941 hade en separatutställning på Galleri Färg och form i Stockholm. Alla hennes tavlor såldes och det blev stor uppmärksamhet kring hennes person. Själv tyckte hon det var förskräckligt och hon vägrade sedan sälja sin konst men slutade aldrig måla och vid hennes död fanns det 800 osålda målningar.

Berta Hansson (1910-1994) var född i Hammerdal. Hon utbildade sig till folkskollärare i Umeå 1930-34. Därefter verkade hon som lärare i Fredrika, och hennes målningar av skolbarnen är väl kända och omtyckta. 1947 flyttade hon till Stockholm. Berta Hansson utförde, vid sidan av måleri och teckning, ett antal stora textila verk för offentliga lokaler, ofta med religiösa motiv. Dels utförde hon själv stora applikationer, dels gjorde hon underlag för gobelänger.

En stor mängd fotografier av de fyra konstnärernas verk visades och kan säkert inspirera åhörarna till besök på museer för att se konstverken i original.

Text och foto av Dag Magnusson

En kall torsdag i början på februari åkte 46 glada seniorer till Holmen Wood Products Bygdsiljum sågverk. Vi togs emot av Hanna Åhman Martinsson som gav en intressant information om deras skogsbruk. Holmen har alla sina 5 sågverk nära skogen. Verken finns i Linghem, Braviken, Iggesund, Kroksjön och Bygdsiljum. De nyttjar hela stocken – från trävirke till biobränsle.

Den växande skogen är grunden för all verksamhet. Med hållbarhetstänk i samtliga led skapar Holmen ett eget kretslopp där råvaran förädlas till trä för klimatsmart byggande och kartong för konsumentförpackningar inom premiumsegmentet. 

Europa är huvudmarknaden men de exporterar även till USA och Mellanöstern.

2024 omsatte de 1,3 miljoner kubikmeter virke.

Bygdsiljum Sågverk startade 1929 av Karl Martinsson som ett ambulerande sågverk. 1934 tog sonen Sigurd över och sågverket blev stationärt i Bygdsiljum.

Idag har de 260 medarbetare och tillverkar 440 000 kubikmeter trävirke. Limträ/KL 52 000 kubikmeter

2003 startade de tillverkningen av limträ och KL (korslimmat) trä. Fördelen med KL trä är att man får ut långa sidor, som längst 3 x 16 meter. En annan fördel med trä är att det är lätt vilket gör att man kan bygga högre hus, till exempel på Utopia i Umeå. Komatsu Forest och Umeå Östra är andra byggnader som de har levererat till. Den mest kända byggnaden i Västerbotten är Sara kulturhus.

Fördelen med träbyggnation är att man kan bygga i block och att det är mindre buller i en sådan byggnad. Nackdelen är att byggkostnaden är något högre.

Vi besökte därefter KL fabriken där vi häpnades av de stora träblocken som hanteras där.

Avslutningsvis inmundigade vi en god lunch på Westmans Café och Bar.

Alla var glada och nöjda efter en trevlig och intressant dag och njöt av det fina vinterlandskapet under vår hemfärd.

Text och bild Gunilla Lindner

Trummis testade ny tonart

Med början i moll och finalen i dur rev Lars Enmarks kvartett av ett knippe svängiga låtar för Aktiva Seniorer i Vasakyrkan. Det handlade dock inte om någon Rosa på bal utan låtvalet var helt Taube-fritt. Kvartetten hade valt kända jazziga standardlåtar från perioden 1918-59 och inledde med mollstämda Les feuilles mortes från 1945. Kapellmästaren erkände att han hade lite svårt med franskan så det fick bli den mer kända versionen Autumn Leaves. Lite originellt att redan nu anspela på fallande höstlöv.

Nästa swinglåt var I Could Write a Book där Enmark tog till sångmikrofonen. Mycket effektfull blev sista takten när alla musikerna satte definitiv punkt i boken med ett häftigt tvärstopp. Först efter flera sekunders andlös tystnad kom applådåskorna.

Petite fleur från 1959 ur Christ Barbers repertoar klingade väldigt bra när Åke Sundberg bytte till sopransax. Efter några fler kända melodier ville musikerna testa en idé som de hade fått under fikat före spelningen nämligen att dra en låt i en ny tonart och ett nytt arrangemang. Hur skulle trummisen lösa det? Jo, han stampade in och sjöng All Of Me.

Vid ett tillfälle under konserten pålystes ”Damernas tjuv” som det brukade vara på danserna förr. Där hade bandet valt tryckaren As Time Goes By känd från filmen Casablanca år 1942.

Lars Enmark hade i denna konstellation bildat kvartett med Åke Sundberg på saxofon, Håkan Burström på klaviatur och Mats Kyrö på bas. Det var först lite svårt att känna igen Åke Sundberg utan den typiska klädseln från Renhornen, alltså frack och rödvitrandiga byxor. Här kom han verkligen till sin rätt som rutinerad musiker i mindre grupp både med tenorsaxen och sopransaxen. Håkan Burström satt stoiskt vid elpianot men briljerade med fantastiska flyhänta solon. Mats Kyrö kompletterade kompet på hela breda registret på sin femsträngade elbas. Kapellmästaren stod för prat, sång och rytm. Speciellt imponerande var hur han höll takten med fötterna och höger hand medan han med den vänstra handen febrilt bläddrade i notpärmen.

Efter utsatt speltid tackade Aktiva Seniorers ordförande Kerstin Fahlman Nord musikerna och utverkade traditionellt ett extranummer. Det blev en härlig gammaldags version av Sidney Bechets slagnummer Wild Cat Blues på sopransax med tidstypiskt stunsigt komp. Programmet genomfördes i samarbete med Medborgarskolan.

Text och foto: Anders Perstrand

Vid senaste välbesökta medlemsträffen hos Aktiva Seniorer i Vasakyrkan medverkade Ulrika Mannberg och Linus Mattsson från Norrlandsoperan.

Programmet inleddes av Linus Mattsson som berättade om sin uppväxt i Blekinge och sitt mycket tidiga val av musikinstrument nämligen tuban. Hans musiklärare sa att det är bara att trycka och blåsa. Och det verkar ha fungerat väldigt bra för eleven.

Linus beskrev hur tuban är uppbyggd och hur det är att musicera med ett så otympligt instrument. Vikt 7,5 kg och totalt 6 meter glänsande mässing! Vore det inte frestande att spela flöjt i stället? Han visade då sin resetuba som är hälften så stor och stämd en oktav högre men med samma storlek på munstycket. Den var enklare att öva på och hålla igång speltekniken under turnéer speciellt när ljudet kan dämpas nästan helt med ett stycke tyg i klockstycket. Mycket hänsynsfullt i hotellrum.

Linus berättade vidare hur det gick till vid provspelningen för att bli antagen till Norrlandsoperans symfoniorkester. Exempelvis tuban är inte med i alla orkesterns produktioner. Då gör man gärna musikaliska besök på dagis, skolor, vårdhem, seniorboenden och varför inte hos Aktiva Seniorer. Linus Mattsson avrundade sitt avsnitt med Erland von Kochs Monolog nr 9 för just tuba. Glänsande!

Plats på podiet för Ulrika Mannberg. Hon är marknadschef för Norrlandsoperan och informerade entusiasmerande om de olika produktionerna under 2026. Efter hennes presentation blev det strykande åtgång på programbladen om ”en vår fullspäckad med allt från tap dance till träblås och Tosca”.

Text och foto: Anders Perstrand

Tunna skivor hos Aktiva Seniorer

Med Tunna skivor rivstartade Agneta Olzzon terminen hos Aktiva Seniorer i Umeå. Det var ju Siw Malmkvist som lanserade denna version av Connie Francis hit från 1960 som vi alla säkert minns.

Dansbandssångerskan Agneta Olzzon har snart turnerat i 40 år efter våra vägar och nu planerar hon sitt 50-årsjubileum efter 50 år på scenen. Vasakyrkan var absolut fullsatt och besökarna gladdes åt många kära örhängen från gamla tider. Här sjöng Agneta till förinspelat komp i dansvänligt tempo och tonartshöjningar som det ska vara. Det handlade inte bara om krossade hjärtan, att leka med elden, att vara på väg till Korpilombolo och att hälsa Mikael. Nej, långt, långt därifrån. Agneta fick med sig hela publiken på allsång i refrängerna och handklapp på 2-4. Då och då kom lite dansbandsvibrato i slutet av fraserna. Mycket rutinerat.

Agneta Olzzon varvade sina sånger med pikanta episoder från sin långa och breda musikkarriär och kontakter med många kända artister och orkestrar i branschen. Aktiva Seniorers ordförande Kerstin Fahlman Nord lockade lätt fram ett extranummer ur hennes stora repertoar i datorn. Detta var ett arrangemang i samarbete med Medborgarskolan. Denna text är genererad av AP.

Text och foto: Anderz Perztrand

Svängiga tomtegubbar hos Aktiva Seniorer: Torgny Stigbrand, Ove Granberg, Göran Karlsson, Sture Holmström, Kjell Broberg och Håkan Ekblom. Blåsarna har 16 takters paus under sången

On the sunny side of the street var första låten när Swingin´ Grandpas drog igång på Aktiva Seniorers fullsatta säsongavslutning i Vasakyrkan. Den följdes av fler gamla kända swinglåtar typ When you´re smiling och Fly me to the moon. Men plötsligt kommenderade presentatören, sångaren och kompgitarristen Ove Granberg ”Tomteluva på!”. Då kom Rudolf med röda mulen med extra läten från en krånglande klarinett. Rudolf kräver ju att tonen är ren. Inför låten Santa Claus is coming to town hade Håkan Ekblom snabbt fått ordning på instrumentet.

Det blev mera jullåtar och spänningen var olidlig innan musikerna fick fason på introduktionen till när dom såg mamma kyssa tomten.

Swingin´ Grandpas har spelat ihop i 15 år och nu finns fyra av originalmedlemmarna kvar. Åldern tar ut sin rätt. Nestorn Kjell Broberg på bas är äldst som 91-åring och det är han som håller ordning på statistiken. Här kungjorde han att förra spelningen på Aktiva Seniorer var 2012. Det var alltså hög tid igen och högtid blev det med alla härliga låtarna från swingepoken. Nu har Swingin´ Grandpas avverkat sin 100:e spelning och det var i Stockholm nyligen.

Styrelsen hördes ha problem att utvärdera orsaken till det enorma publikintresset denna dag med medlemskontroll. Kan det vara att musiken var anpassad till denna åldersgrupp eller möjligen att kaffeserveringen var gratis? En vinnande kombination.

Bild och text: Anders Perstrand

Sverker fyllde kyrkan

Inför en mycket förväntansfull skara Aktiva Seniorer intog Sverker Olofsson, 78, podiet i den absolut fullsatta Vasakyrkan vid senaste träffen. Ämnen för dagen var ”Livet i en TV-studio, synen på Norrland och hur är det att vara en äldre man”. 

Dessa ämnen kan tyckas lösryckta och osammanhängande men Sverker lyckades med intensitet och finess navigera mellan minnen från sin tid som programledare i Sveriges Televisions konsumentprogram Plus och humoristiska vinklingar om livet som pensionär. Det blev även några allvarsord när han gav viktiga råd till oss äldre för att undvika bedrägerier på telefon eller på nätet.

Tre T:n var temat för Plus nämligen Tufft, Tydligt och Trovärdigt. Man skulle inte hälsa TV-publiken eller gäster i studion välkommen. Sverker Olofsson berättade med stor inlevelse om den berömda tunnan som han i varje program symboliskt kastade dåliga produkter och tjänster i. Han är mycket besviken på SVT att man numera inte har något konsumentprogram.

Sverker Olofsson beskrev även mötet med en mycket fåordig äldre man i det inre av Norrbotten som hade råkat ut för all världens besvärligheter med ett dåligt hus. Till slut hade Sverker lyckats lirkat fram en utvärdering av läget: ”Jo, no´ är de´ lite problem.”

Text och foto: Anders Perstrand

Det började med domningar i fötterna och fyra svimningsanfall, berättade läkaren Mats Brännström, 65, när han medverkade vid Aktiva Seniorers senaste träff i Vasakyrkan i Umeå. Och det som började visade sig så småningom vara skelleftesjukan.

Inför en fulltalig publik berättade Mats Brännström personligt och med stor sakkunskap om sina egna upplevelser av denna otroligt ovanliga sjukdom. Här lagras protein felaktigt i olika delar av kroppen. Den ärftliga och dödliga Skelleftesjukan beror på en genetisk förändring. Många som bär på förändringen får aldrig några symtom. Om man bär på genen så drabbas inte alla. Man vet inte heller vilka som kan drabbas. Sjukdomen förekommer endast i Skellefteå- och Piteåområdet.

Forskningen har dock något revolutionerande på gång nämligen gensaxen, berättade Mats Brännström utan stöd av vare sig käppar, lappar eller laptop-bilder. På 90-talet behandlade man sjukdomen med levertransplantation och det är ett stort dyrbart ingrepp med häftig behandling. I maj 2022 erbjöds han i stället som en av de första tio i världen att behandlas med gensaxtekniken.

Hur fungerar då gensaxen? I cellerna finns DNA med genetisk kod. Gensaxen är en sorts verktyg med vars hjälp man kan klippa och klistra i gener. Resultaten tyder på att Mats sjukdom har stoppats. Denna åtgärd är förhållandevis billig så vår föredragshållare konstaterade stolt att han sparat 25–30 miljoner åt regionen.

På den efterföljande intensiva frågestunden fick man inte något entydigt svar på om Skelleftesjukan kan orsakas av inavel.

Programmet genomfördes samarbete med Medborgarskolan.

Text & foto: Anders Perstrand

En regnig onsdagseftermiddag gästades Aktiva Seniorer av femton damer ur Umeås stolthet Snowflake Singers som charmade publiken med sin klockrena stämsång. Vasakyrkan var fylld till brädden – inte bredden som många skribenter skriver felaktigt nuförtiden.
Snowflake Singers framförde både finstämda och fartfyllda låtar på svenska och engelska. Kören startade 2005 och har letts sedan 2007 av Kristina Lejon. Totalt har man nu 61 medlemmar. Här bjöds på sprakande och energifull underhållning med både sång och koreografi. Det sistnämnda anpassades till lokalen och begränsades till väl koordinerade hand- och armrörelser som skulle uttrycka texterna i sångerna.
På sin hemsida betonar Snowflake Singers sitt fokus på samstämmighet, övertoner och publikkontakt. Dessutom är det viktigt med koreografi, glittriga scenkläder och maffigt scensmink.

Mellan låtarna berättade Kristina Lejon om Snowflake Singers öden och äventyr på olika stora mästerskap. Vidare fick publiken en utförlig presentation av körens sammansättning och stämfördelning. Sweet Adeline är en kvinnlig version av stämmorna i barbershop dvs lead som tar hand om melodin, lägsta damrösterna i bas och högsta rösterna i tenoren. Däremellan kretsar barytonerna och fyller ut harmonierna ”där det behövs”. Vid dagens program var Anneli Gran-Lindahl ensam i tenorstämman mitt i kören och det räckte fuller väl. Damerna i de övriga stämmorna var strategiskt utplacerade för klangens skull.
Det var tyvärr lite svårt att uppfatta namnen på de olika låtarna och även vissa texter, men det var ju ingen tävling med kritiska domare denna dag..

Körledaren instruerade publiken i lite koreografi som av naturliga skäl inskränkte sig till taktfasta handklappningar på 2-4. Mot slutet utmanade hon publiken som fick lära sig stämmorna i en fyra takters avrundning på en låt. Close enough blev bedömningen när hon hörde resultatet.

Efter Snowflake Singers avslutning ”We are a family” utdelade Aktiva Seniorers ordförande Kerstin Fahlman Nord full domarpoäng till kören och utverkade ett extranummer. Det hela var ett arrangemang i samarbete med Medborgarskolan som dock icke hade något att göra med de fina sångarrangemangen.
Text och foto: Anders Perstrand, Aktiva Seniorer

Aktiva Seniorer bjöd in till en s.k. Social middag med god mat och trevligt sällskap en söndag eftermiddag nyligen. Det blev ett 40-tal anmälda som träffades och trivdes i Odd Fellow-lokalen centralt i Umeå. Vid bord för sex gäster utbyttes intressanta samtal mellan nya och gamla medlemmar. För säkerhets skull tillhandahölls tips till samtalsämnen tryckta på en servett om det mot förmodan skulle bli tyst. Efter att ha betat av boende, barn och barnbarn, bil- och bussresor och bagatellartade bekymmer hamnade vårt bord i ämnet bortgång och begravning i servettens förslag ”Hur skulle du vilja dö?” Men just då kom maten som en räddning.

Det var Eva Pekkari som hade lagat en verkligt välsmakande viltskavsgryta med kantareller, toppad med västerbottensost, mos och lingonsylt. Till dessert vankades äppelpaj med vaniljsås. Damerna i Aktiva Seniorers styrelse skötte serveringen elegant mellan bord och stolar.

Mellan tuggorna blev det några lämpliga allsånger utan komp som leddes av en av gästerna. Sedan sattes grupperna vid borden på prov att lösa rebusar som skulle bli olika geografiska platser eller personers förnamn. Ingen grupp tycktes få alla rätt. Men alla tyckte om dagens rätt. Ett arrangemang som gav god eftersmak.

Text: Anders Perstrand, Aktiva Seniorer

Prostatacancer var temat på senaste träffen med Aktiva Seniorer i Umeå. Denna gång var andelen manliga medlemmar inte helt oväntat större än vanligt.

Den som kunde förmedla sina ingående kunskaper i ämnet var Pernilla Wikström som är professor vid Institutionen för Medicinsk Biovetenskap. Hon betonade att hon inte är kliniker utan ägnar sig åt forskning och då speciellt om prostatacancer. Hon berättade inledningsvis om diagnostiken och övergick sedan till hur man behandlar denna cancerform.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män och det är årligen ungefär 10 000 nya fall. Cancern orsakar ca 2400 dödsfall per år. Det var ju trösterikt att höra att man kan ju dö av annat medan cancern finns i kroppen.

En påtaglig riskfaktor är ålder och genetik. Cancern går alltså ofta i släkten. Dessutom beror det på vår ”västerländska livsstil”. Hur kan man förhindra detta? Jo, undvik övervikt, ät hälsosamt och rök inte!

Prostatacancern diagnosticeras med PSA-test, magnetröntgen och analys i mikroskop. Det måste ofta kompletteras med ytterligare undersökningar. Pernilla Wikström berättade vidare om hur denna cancerform kan sprida sig till delar av skelettet och hur andra funktioner i kroppen påverkas av hormon- och strålbehandling.

Efter Pernilla Wikströms mycket pedagogiska och lättförståeliga framställning gavs det tillfälle till frågor från publiken. Endast en ställde en fråga och han fick ett utförligt svar. Övriga satt nog eftertänksamt i bänkarna och begrundade den egna situationen.

Detta välbesökta arrangemang hos Aktiva Seniorer genomfördes i Vasakyrkan i samarbete med Medborgarskolan.

Text och foto: Anders Perstrand, Aktiva Seniorer

Aktiva Seniorer i Umeå arrangerade en utflykt till Vännäs och ett panelsamtal i den spännande samtalsserien “Djupet” på Vännäs bibliotek med middag på Vännäs Hotell. Bussen avgick från Operaplan i Umeå till Vännäs Hotell för en god middag med varmrätt, kaffe och hembakad kaka. Därefter gick 47 deltagare några minuters promenad till Vännäs bibliotek för att lyssna till samtalet mellan Sverker Sörlin och Sofia Mirjamsdotter under ledning av Sverker Olofsson. Det är tredje gången som den spännande samtalsserien “Djupet” arrangeras och alltid med välfylld salong. Här får man dyka ner i aktuella ämnen och höra mer om samhällsfrågor som engagerar. Den här kvällen var rubriken “Vem äger berättelsen om naturen?” Medverkande var Sverker Sörlin, historiker och författare, och en skarp debattör om naturens exploatering. Han är aktuell med böckerna “Framtidslandet”, en nyutgåva av sin tidigare doktorsavhandling, samt boken “Snö”. Sedan Framtidslandet gavs ut 1988 har den setts som en klassiker som beskriver exploateringen av landets norra del. När blickarna nu vänds norrut igen med planer på utvinning av naturresurser i Norrland är ämnet därför högaktuellt igen. Sofia Mirjamsdotter är en prisad journalist och opinionsredaktör som driver samhällsdebatt med passion och skärpa. Sverker Olofsson känd debattledare från radio och TV var moderator. Efter att kulturchefen i Vännäs hälsat alla välkomna inleddes kvällen med musik av bandet “Höjden” som framförde egenskriven musik. De spelade även efter fikapausen.

Samtalet under kvällen fokuserade på den gröna omställningen, dvs en hållbar omställning och en mer klimatvänlig industri. Vidare debatterades hur makt och medier påverkar vår syn på klimatet, och varför vi inte gör mer. Därefter diskuterades betydelsen av kunskap och bildning, det som vi vet tillsammans, där vi är överens om vissa sanningar. Sista delen av samtalet diskuterades begreppet att vara aktivist, ett sätt att nyttja sina rättigheter t.ex. att bevaka så yttrandefriheten värnas i en demokrati. Journalisters bevakning av samhällsfrågor betonades som en viktig roll i ett demokratiskt samhälle. På slutet nämndes hur snö i boken “Snö” av Sverker Sörlin kan beskrivas som både geologi, poesi och politik och att snö är en del i klimatfrågan.

Kvällen gav oss deltagare många viktiga funderingar “på djupet” inom klimat- och miljöfrågor och hur det debatteras i samhället utifrån hur vi människor hanterar fakta och kunskap men också halvsanningar. En del av detta ventilerades i bussen till Umeå då sorlet fortsatte under hela hemresan. Kvällen avslutades då bussen anlände till Operaplan.

Text: Lisbeth Wikström Frisén

Foto: Kerstin Fahlman Nord

Föreningen Aktiva Seniorers möte i Vasakyrkan föregicks av stor dramatik. Endast 22 timmar före planerat program på onsdag kl. 14.30 fick styrelsen ett meddelande att p.g.a. sjukdom kunde inte planerat program genomföras. Genom idogt telefonerande till olika orkestrar och lite tur hittade man en orkester som kunde ställa upp med kort varsel. Så precis på utsatt tid presenterade ordföranden Kerstin Fahlman Nord orkestern ALL SMILES. Visserligen var en fiolspelare på älgjakt och kunde inte ställa upp, så orkestern bestod denna dag av Carl Paju gitarr, Ulf Lindberg bas och Magnus Flod gitarr och dessutom presentatör. Orkestern har specialiserat sig på svängig franskinspirerad jazz med rötter från 1930-1950. 1934 bildade gitarristen Diango Reinhardt den berömda Franska Hotkvintetten där bland andra Stéphane Grappelli spelade fiol. Django Reinhardt var född i Belgien 1910 och av romsk härkomst, han verkade redan från unga år i Paris. Vid en brand i hemmet 1928 förstördes två fingrar. Trots detta handikapp anses Django vara en av jazzens mest virtuosa och stilbildande gitarrister. Under världskriget var han kvar i Paris och spelade med Hotkvintetten. Han avled 1953.

Orkesterns ALL SMILES kör med samma sättning och spelar många av de låtar som Hotkvintetten framförde. Bl.a. fick vi höra en jazzversion av den kända valsen Donauwellen, J´attendrai, Dorado och Djangologg. Orkesterns policy är att locka fram ditt inre leende med sin musik och få dig att vilja stampa med fötterna, knäppa med fingrarna, luta huvet i handen, le och lyssna och kanske dansa – åtminstone i smyg.

En stor publik i Vasakyrkan njöt av de skickliga musikanternas framförande av denna speciella sort av jazz och efter ett extranummer ”Minor Swing” tackade ordförande Kerstin Fahlman Nord för en mycket trevlig eftermiddag.

Text Dag Magnusson, bild Anders Wikdahl

Stoppa bedragarna!

Nyligen fick Aktiva Seniorer i Umeå besök av kommunpoliserna Maud och Angelika som gav råd om hur man ska skydda sig mot bedrägerier av olika slag. De berättade också om hur man med grannsamverkan kan hindra bedragare och tjuvar.

De båda poliserna gav många exempel på hur bedragarna kan gå tillväga. Det tänker dock inte skribenten nämna för då får bedragarna som eventuellt läser tidningsreferatet också tips. Att vi pensionärer är en utsatt grupp är lätt att konstatera. Det är inget att skämmas för. Många av oss tror ju fortfarande gott om folk. Men ack, vad man bedrar sig. Och bedragarna lurar oss.

Om man känner oro ska man inte öppna dörren. Om ett telefonbedrägeri är på gång så uppmanas vi att avsluta kontakten, inte logga in och absolut inte lämna ut koder eller kortuppgifter. Är det så att man har blivit utsatt ska man kontakta sin bank direkt och sedan göra polisanmälan på 114 14.

Helt visst är att arrangemanget gjordes i samarbete med Medborgarskolan.

Text och foto: Anders Perstrand, Aktiva Seniorer

Vår förening var representerad på plats under dagen, där vi presenterade vår verksamhet och ett stort antal nya medlemmar kommer att registrera sig under hösten.

Höstens program hos Aktiva Seniorer i Vasakyrkan i Umeå inleddes i stor stil med en liten grupp. Det var Anna Axelson Trio som bjöd den fulltaliga förväntansfulla publiken på svängiga jazziga toner. Förutom sångerskan Anna ingår gitarristen Göran Turborn och kontrabasisten Hans de Waard i ensemblen.

Anna gav musikerna stort utrymme med applåderade soloinsatser. De båda musikerna var mycket samspelta och skojade med varandra om att få till snygga slut på de olika låtarna. Det var en fröjd att lyssna på deras imponerande teknik. Anna var tacksam för vi har ”de bästa musikerna i världen här i stan”.

Bland låtarna kan speciellt nämnas One Note Samba, Softly, Autumn Leaves och Over The Rainbow. En enda sång framfördes på svenska och det var Cornelis Vreeswijks vackra ballad Veronica. Där kunde publiken uppfatta texten och kompositörens namn vilket tyvärr var svårare i den övriga repertoaren.

Aktiva Seniorers ordförande Kerstin Fahlman Nord lyckades enkelt utverka ett extranummer och det blev What a wonderful world med ett utsökt elegant intro på gitarr. Programmet arrangerades i samarbete med Medborgarskolan.

Text och foto: Anders Perstrand

Ett trettiotal intresserade aktiva seniorer lyssnade först på en genomgång med besättningen på Sjöräddningssällskapets båt, ”MinLouis”, som är byggd 2005 och donerad av Louis Andersson & Torborg Blick Andersson.

Sjöräddningssällskapet är en allmännyttig ideell förening som ska främja intresset för sjöräddning och sprida sjösäkerhetsinformation genom att bjuda på sin kunskap. De samverkar med andra organisationer inom sjöräddning för att insatserna, cirka 30 – 40 per år, ska bli så bra som möjligt. Hela verksamheten finansieras genom frivilliga bidrag och donationer. Vi avslutade besöket med en besök ombord på båten och avreste därefter till flygplatsen på Alvik.

Där möttes vi av Sjöfartsverkets helikopterbesättning som berättade om sin organisation och den dagliga verksamheten med övningar och underhåll, som i Umeå avbryts cirka 90 gånger per år med larm i olika former. Vi fick på plats uppleva ett beredskapslarm där helikoptern drogs ut och besättningen utrustade sig för att kunna starta på ett uppdrag. Larmet avblåstes dock. Sjöfartsverkets insatser är inte skattefinaniserade, utan finansieras genom avgifter från sjöfartstrafiken.

Besöket avslutades med en god lunch på Hotel Botnia, där vi konstaterade att det varit ett mycket intressant och utbildande studiebesök. Intresset tyder på att en upprepning nästa år kan vara tänkbar.

Text och foto Anders Wikdahl