Alla inlägg

Liksom för många andra föreningar blev årsmötet för Aktiva Seniorer i Umeå corona-anpassat och således lite eljest. Alla medlemmar hade i god tid fått nödvändiga årsmöteshandlingar och kunde skicka in sina röstsedlar med betalt porto. Årsstämmans formalia avhandlades av munskyddsförsedd styrelse i Odd Fellow-lokalen.

Verksamheten avbröts abrupt efter endast fem aktiviteter. Sedan förra årets föreningsstämma i mars 2020 har Aktiva Seniorer varit passiva pensionärer utan de populära programmen i Vasakyrkan.

Vid föreningsstämman omvaldes styrelsen som även fortsättningsvis leds av ordförande Willy Brändström. Övriga i styrelsen är Stina Carlson, Ann-Mari Sund Lundberg, Kerstin Fahlman Noord, Anders Perstrand, IngaLis Ulvenfalk, Karin Bodén, Ingrid Robertsson och Gunborg Hammarström.

Styrelsen för Aktiva Seniorer i Umeå hoppas kunna återuppta verksamheten under hösten.

      

Text och foto: Anders Perstrand, Umeå

Föreningen hade denna dag föreningsstämma i Umeå och ca 25 medlemmar hade samlats i Vasakyrkan. Innan stämman spelade och sjöng sex st elever från Midgårdsskolans musiklinjer. Repertoaren var vald så att den passade även aktiva seniorer: Mamma Mia från 1975, Mrs Robinson från 1968 och In other words I love you.

Willy Brändström valdes till ordförande och Ann-Mari Sund Lundberg som sekreterare för föreningsstämman. Av verksamhetsberättelsen framgick att antalet medlemmar har minskat till 616 men att tillströmningen av medlemmar på mötena har varit mycket bra. 16 olika aktiviteter har genomförts under året, varav 5 musikprogram, 9 föredrag samt 1 modevisning. Verksamheten sker i samarbete med Medborgarskolan. Resultat- och balansräkning presenterades och efter att revisorernas berättelse upplästs beviljades styrelsen ansvarsfrihet.

Därefter skedde val av ledamöter till bl.a. styrelsen, som nu består av Willy Brändström ordförande, Stina Carlson, Kerstin Fahlman Noord, Ann-Mari Sund Lundberg, Lennart Jareman, Karin Bodén, Anders Perstrand, IngaLis Ulvenfalk samt 2 nyvalda: Ingrid Robertsson och Gunborg Hammarström. Två ledamöter avslutade sina uppdrag, nämligen Inger Nilsson och Margaretha Antonson efter 4 resp. 2 år i styrelsen och tackades med blommor. Dag Magnusson fortsätter som adjungerad till styrelsen.

Efter föreningsstämman avslutades dagen med kaffe och fikabröd.

Text och foto: Dag Magnusson

Vad är en framtidsfullmakt? Hur är arvsordningen? Vad ska ett testamente innehålla? Var och hur ska man förvara dessa handlingar? Sådana angelägna frågor belystes vid senaste träffen. Den som visste mycket om detta var juristen Per Bergmark från företaget Familjens Jurist.

Inte nog med att ämnet är krångligt. Föredragshållaren drabbades av krångel med bildvisningen och dessutom inledningsvis krångel med högtalaranläggningen. Den fulltaliga publiken fick föreställa sig de illustrativa bilder som var tänkta.

 I juli 2017 trädde lagen om framtidsfullmakt i kraft. Den gör det möjligt att planera rent juridiskt för sin förestående bortgång och kanske en svår sjukperiod dessförinnan. En framtidsfullmakt är ett personligt alternativ till god man och förvaltare. På ett mycket sakkunnigt och medryckande sätt kunde Per Bergmark orera kring dessa juridiska klurigheter.

Åhörarna fick rådet att hos någon jurist boka tid för kostnadsfri så kallad livsbesiktning. Där får man veta vilka juridiska skydd man behöver. Då erbjuds också en analys hur man kan säkra sin framtid ur ett juridiskt perspektiv.

Efter en avslutande intensiv frågestund blev det fullkomlig huggsexa vid bordet på scenen där det fanns informativa broschyrer att hämta. Det är verkligen på tiden att man tänker på framtiden.

Text och foto: Anders Perstrand

I vår serie i tre avsnitt med föreläsare med förnamnet Anders hade turen på senaste träffen på Vasakyrkan i Umeå kommit till Anders Isaksson. Tidigare medverkande i år har varit Anders Lindqvist och Anders Lidman.

Anders Isaksson berättade med stor inlevelse om de asagudar som hade gett namn åt olika kvarter i centrala Umeå. Hans fiffiga agenda bestod av Ulf Peder Olrogs sång Schottis på Valhall och där spelade dragspelaren Sten-Åke Ringlöv till allsången. Tyvärr kunde inte alla i den fulltaliga publiken hänga med i den otydliga texten på filmduken längst framme i kyrkan. Sången blev därför starkast när man kom till den kända refrängen ”Opp och hoppa, Tor”.

Det var verkligen häpnadsväckande att höra Anders Isakssons vanvördiga och spirituella skrönor om den enögde Oden, åskguden Tor, Freja, Brage, Idun, Balder och Skade och alla de andra i Valhall som enligt föreläsaren hade huserat här i stadens centrum. Höder han hade hiskelig hicka som Balder botade med ingefärsdricka som Olrog diktade med utmärkta bokstavsrim. Publiken ombads att vid tillfälle lyfta blicken och kolla lite extra på Balders horn vid Rådhustorget.

Text och foto Anders Perstrand

På vårt möte i Vasakyrkan denna eftermiddag gästades föreningen av en nybliven pensionär. Det var Anders Lidman som beskrev sig som före detta ortnamnshandläggare på kommunens fastighetskontor.

Det blev en intressant timme för publiken i den nästan fullsatta lokalen. Anders Lidman berättade mycket sakkunnigt om hur man tänker när man sätter namn på kvarter, byggnader, gator och torg. Det var dock inte lätt att känna igen sig på de gamla kartorna från stadens tidigare historia.

 Det gäller att tillämpa god ortnamnssed när man väljer bland de olika kategorierna med exempelvis historisk anknytning. Namnen ska vara unika samt lätta att skriva och uppfatta. Inom bostadsområdena bör man hålla sig till ett tema. Anders Lidman gav flera exempel på namn på gator och kvarter på Berghem, Ersboda, Teg, Grubbe/Grisbacka och Tomtebo. Ska efterleden vara gatan, vägen, backen, gränden, stråket, esplanaden, tået etc.

Man bör inte namnge gator eller torg efter levande personer. Ett undantag finns faktiskt och det är Gösta Skoglunds väg på universitetsområdet. Det kunde bli problematiskt vid kommunsammanslagningar om gatorna råkade ha samma namn, men det gick oftast att justera till. De Aktiva Seniorerna fick verkligen något att grunna över på hemvägen.

Text och foto Anders Perstrand

Folkligt, festligt, fullsatt var det i god tid vid senaste onsdagsträffen i Vasakyrkan. Där berättade bjurholmaren Anders Lindqvist mycket initierat och smått raljerande om bygdens berömde son Verner Öhlund som gjorde en enastående karriär i Amerika under namnet Warner Oland.

Denne mångsidige man var född 1879 i Nyby utanför Bjurholm och dog 1938 i Stockholm. Vid 13 års ålder åkte han till USA och sedermera efter några år inom teatervärlden hamnade han i filmbranschen. Där passade hans mongoliska utseende med tunga ögonlock och höga kindknotor mycket bra för olika skurkroller. Men så småningom fick han spela detektiven Charlie Chan i 16 filmer där han med utomordentlig skarpsinnighet naturligtvis lyckades lösa komplicerade mordhärvor.

Anders Lindqvist hade framgångsrikt forskat fram fakta om Warner Oland och visade många exempel på typiska filmaffischer från denne hjältes karriär. Många kända motspelerskor mötte han i filmvärlden. Vad sägs om sådana ikoner som Sarah Bernhardt, Marlene Dietrich och Greta Garbo. Intressanta var också bilderna från Verners besök i hembygden. På kyrktrappan i Bjurholm var hela släkten samlad i bild. Däremot gjorde Warner Oland ingen succé med sina engelska översättningar av kvinnohataren August Strindbergs skådespel Fadren och Fröken Julie.

Text och foto: Anders Perstrand

Aktiva Seniorer har avslutat höstterminens program i Vasakyrkan med besök av Umeå Manskör. Dirigent och pianist var Rolf Skärfstad och solist Anders Perstrand. Kören bestod denna dag av 17 välklädda herrar, som under ca 45 minuter underhöll ett rekordstort antal medlemmar i Föreningen Aktiva Seniorer, ca 400 st.

Programmet var anpassat till den stundande julhelgen och innehöll både andliga och profana sånger. Redan vid den tredje sången Jul jul strålande jul med musik av Gustaf Nordqvist infann sig den rätta julstämningen. I psalmen Nu tändas tusen juleljus var Anders Perstrand försångare och den stora publiken förstärkte då manskören. Några profana sånger fanns också med i programmet, bl.a. Vintergatan av Jules Sylvain från 1927 och sången Bella Notte från 1955, välkänd av många från julaftonens TV-program.

Manskören överraskade till sist publiken med sitt slutnummer, som nog ingen hört framföras av en manskör, nämligen den finstämda och allvarliga sången Jag och min far av Olle Ljungström från 1998. Mera känd är Magnus Ugglas omtolkning 2012 av låten, som sedan låg på Svensktoppen i mer än tre år.

Dagen avslutades därefter med ett lotteri med presentkort som vinster.
Text och foto: Dag Magnusson

Vid senaste träffen med Aktiva Seniorer i Vasakyrkan presenterade Bill Svanborg en för de flesta okänd släkt Grafström från Umeå. Det var många prominenta herrar i denna släkt som han tog i kronologisk ordning.
Den äldste i raden var Anders Abraham Grafström (1780–1870) som var kyrkoherde i Umeå, riksdagsman och ledamot i Musikaliska Akademin. Han ordnade dessutom ångbåtstrafik längs norrlandskusten. Bill Svanborg ansåg att denne man var styvmoderligt behandlad i historien. A. A. Grafström är begravd vid Backens kyrka.
Sonen riksdagsman Fritiof Grafström (1827–83) och sonsonen major Erik Grafström (1872–1952) låg lite närmare i tiden. Flera andra potentater ur släkten Grafström fram till våra dagar passerade revy under Bill Svanborgs sakkunniga presentation.
Föredragshållaren avtackades av Aktiva Seniorers ordförande Willy Brändström.

Bo Nilsson från Bjurholm, numera bosatt i Umeå, berättade om tillkomsten och utvecklingen av Konstvägen Sju Älvar vid senaste träffen med Aktiva Seniorer i Vasakyrkan i Umeå.  

Konstvägen Sju Älvar är en 35 mil lång konstutställning från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster. Man passerar Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och Saxälven. En resa längs Konstvägen inbjuder inte enbart till att uppleva de 13 olika konstverken. Det ger även fantastiska naturupplevelser och många kulturhistoriska sevärdheter.  

Det första konstverket, ”Väg ledning” uppfördes redan 1996 och de resterande nio konstverken färdigställdes sedan under 1998. Det bedömdes då att livslängden skulle vara ca 10 år och några av de ursprungliga konstverken har numera ersatts av andra, Avslutningsvis framförde Bo Nilsson en idé. Varför inte fortsätta konstvägen till Vasa och Norge? Han har dock ännu inte fått gehör för detta förslag.

Text och bild: Anders Perstrand

Rodd med snodd hos Aktiva Seniorer

Vi gästades vid senaste träffen på Vasakyrkan i Umeå av Sofia Eriksson som hade valt rubriken ”Rörelserikedom för seniorer” för sitt program. Hon är friskvårdskoordinator på Navet Friskvård och propagerade för det undergörande pillret Träning. Många viktiga funktioner behåller man genom att träna. Vi stärker balansen, minskar fallrisken och även vikten samt orkar mer.

Sofia Eriksson tipsade om många enkla sätt att träna i vardagslivet exempelvis resa sig och sätta sig, stå på ett ben, ta sig upp från liggande till stående, knäböjningar, gå i trappor och bära matkassar från affären. Hon uppmanade alla att försöka vara självständiga i vardagslivet så länge som möjligt.

Sofia tog sedan upp tre frivilliga ur den fulltaliga publiken på podiet för att visa några inte så svåra övningar. Till många rörelser kan man använda elastiska band. En av de mer effektiva övningarna heter ”Stående rodd med gummiband” som satte balans och styrka på prov. Hon hävdade med bestämdhet att en tränad 80-åring kan vara lika stark som en otränad 30-åring.

Text och bild: Anders Perstrand

På Aktiva Seniorers terminsstart i Vasakyrkan i Umeå medverkade Fredrik Elgh och berättade om ”Pehr Stenbergs levernesbeskrivning: av honom själv författad på dess lediga stunder 1758-1807”. Det är en handskrift omfattande 5 000 sidor om en ung mans livsresa under gustaviansk tid. Pehr var en enkel bondpojk från Stöcke som tog sig fram i livet genom nyfikenhet och envishet. Via akademiska studier i Åbo blev han så småningom präst i Umeå landsförsamling.

 Fredrik Elgh är projektledare för utgivningen av detta digra verk i fyra tjocka band. Pehr Stenberg var en skicklig tecknare och avbildade exempelvis fåglar och insekter till läroböcker. Speciellt intressant var det dock att lyssna till citat om huvudpersonens kärleksbekymmer. Det gällde ju att gifta sig i rätt samhällsskikt.

 Text och bild: Anders Perstrand

Från Lester till Dexter
Denna eftermiddag medverkade en jazzig kvartett under ledning av Per-Olav Moritz. Han hade sammanställt ett intressant program med idel kända jazzmusiker på saxofon. Per-Olav själv hade med sig altsaxen, tenorsaxen och barytonsaxen och i kompet var Bengt Ström på piano, kontrabasisten Bengt-Åke Armélius och batteristen Sten Öberg. Alla i kvartetten fick bra utrymme för egna soloinsatser. Speciellt spännande var solona i Paul Desmonds Take Five som är skriven i 5/4-dels takt.

Per-Olav Moritz presenterade de olika saxofonisterna och deras musikstilar samt även lite grann om deras liv och leverne. Många av dem dog unga efter ett hårt liv men exempelvis Sonny Rollins är fortfarande en uppskattad och aktiv musiker i en ålder av 88 år. Att denne tillhör jazzens största ekvilibrister på sitt instrument och är en av dess största improvisatörer, kunde Per-Olav berätta för publiken i den nästan fullsatta kyrkolokalen.

Programtiteln ”Från Lester till Dexter” syftar förstås på Lester Young och Dexter Gordon. Mellan dessa storheter visades bilder till musik av Ben Webster, John Coltrane, Paul Desmond, Stan Getz, Charlie Parker och Gerry Mulligan. Sten Öberg kunde komplettera med att han vid flera tillfällen hade haft förmånen att få spela tillsammans med några av de nämnda saxofonisterna. I denna illustra skara återfinns även Lars Gullin som förutom barytonsax trakterade piano. Gullins komposition Danny´s Dream var förstås med och som exempel på Stan Getz valdes Ack Värmeland du sköna.

Nu kan musikerna och en nöjd publik se fram emot sommaren den sköna.

Text och foto: Anders Perstrand

En vacker men kylig majdag inbjöd Aktiva Seniorer till en sedan länge emotsedd modevisning i Vasakyrkan. Modefirman Bigaro var ansvarig för det hela och dess ägare Moa Gahlin var konferencier. Hon kommenterade modet på ett kunnigt och trevligt sätt.

Närmare 350 medlemmar och några blivande medlemmar hade samlats i god tid före visningen för fika och samvaro. Fem alerta damer ur föreningen ställde upp som mannekänger och vandrade professionellt i kyrkgångarna så att man kunde se och känna på kreationerna på nära håll.

Efter visningen avtackades de medverkande med var sin ros av Aktiva Seniorers ordförande Willy Brändström. Han tackade även programmets arrangör Moa Gahlin och påkläderskan Monica Torvas för en mycket intressant visning som gav mersmak.

Text och foto: Anders Perstrand

Bildtext:
Vid Aktiva Seniorers senaste onsdagsträff i Vasakyrkan medverkade Moa Gahlin och Monica Torvas från modebutiken Bigaro, längst till vänster. Modellerna från föreningen är Ann-Mari Sund Lundberg, Margaretha Antonson, Karin Bodèn, Kerstin Fahlman-Noord och Lena Åkerlund.

Har papperstidningen någon framtid? 

Vid denna välbesökta sammankomst medverkade Mats Olofsson. Han försökte mycket sakkunnigt belysa frågan hur framtiden ser ut för papperstidningen. Mats Olofsson är debattredaktör och ledarskribent på Västerbottens-Kuriren och kunde konstatera att papperstidningen på sikt kommer att försvinna. Allt fler läsare övergår till nätupplagan med papperstidningarnas upplagor därmed sjunker.

Under de senaste 20 åren har mycket hänt i tidningsbranschen. Med den nya tekniken har flera yrkesgrupper rationaliserats bort typ typografer, grafiker och korrekturläsare. Mats Olofsson betonade att det är viktigare att journalistiken fungerar. TV-reklamen har tagit över en stor del av tidningarnas annonsintäkter. Vad ska hända med nyheterna i datoriserad värld. Han påpekade också att när konsumenterna betalar för nyheterna så får de bättre förtroende för media. Redaktör Olofssons analys av denna förändring avrundades med en intensiv frågestund.

Hur ser då framtiden ut för papperstidningen? Det får framtiden utvisa.

Text och foto Anders Perstrand

Vid detta medlemsmöte var Simon Miderfjäll dagens föredragshållare. Simon är en av Sveriges 2300 frivilliga personer som arbetar för Sjöräddningssällskapet. Denna organisation startade i Sverige 1907 men först 1944 startades också verksamheten i Holmsund. Området som man ansvarar för sträcker sig från Sikeå i norr till Järnäs i söder. I Holmsund finns en båt med namnet MinLouis samt ett miljösläp, där man har högsjölänsor för att samla ihop miljöfarligt utsläpp från båtar. Antal uppdrag från Holmsund är ca 40, och säsongen börjar i maj och håller på tills isen lagt sig. Ett 30-tal frivilliga, från studenter till pensionärer, arbetar ombord på båten och när larmet kommer har man bara 20 minuter på sig för att anmäla sig på båten.

I hela Sverige finns 2300 frivilliga som betjänar 71 st stationer vid havskusterna och 5 st vid våra största insjöar. Här finns 230 båtar som alla har donerats av privatpersoner. Enligt Simon Miderfjäll är båtarna otroligt bra, och man övar personal och utrustning regelbundet. Antalet medlemmar i Sverige är 115 000, som betalar en medlemsavgift och har då möjlighet att anlita sällskapet för att få hjälp när något händer, 2018 hade man ca 11500 uppdrag. Sällskapet är med vid 80 % av alla sjöräddningar i Sverige. Förutom medlemsavgifter finansieras verksamheten av donationer, men man tar inte emot några statsbidrag.

Simon Miderfjäll tackades med applåder och blommor för sitt intressanta föredrag

Denna dag hade vi föreningsstämma i Umeå och ett 30-tal medlemmar hade samlats i Vasakyrkan. Willy Brändström valdes som ordförande och Ann-Mari Sund Lundberg som sekreterare för föreningsstämman.

Av verksamhetsberättelsen framgick att antalet medlemmar har minskat till 684 men att tillströmningen av medlemmar på mötena har varit mycket bra. 17 olika aktiviteter har genomförts under året, varav 7 musikprogram, 6 föredrag, 3 studiebesök/utflykter samt 1 modevisning. Resultat- och balansräkning presenterades och efter att revisorernas berättelse upplästs beviljades styrelsen ansvarsfrihet.

Därefter skedde val av ledamöter till bl.a. styrelsen, som nu består av Willy Brändström ordförande, Margaretha Antonson, Stina Carlson, Kerstin Fahlman Noord, Ann-Mari Sund Lundberg, Lenanrt Jareman, Inger Nilsson och nyvalda Karin Bodén, Anders Perstrand och IngaLis Ulvenfalk. Två ledamöter avslutade sina uppdrag, nämligen Dag Magnusson efter 11 år och Margaretha Lundquist efter 3 år i styrelsen. Dag Magnusson fortsätter dock som adjungerad till styrelsen.

Efter föreningsstämman bjöds medlemmarna på kaffe och fikabröd.

Vid detta medlemsmöte framfördes ett musikprogram. Marcus Löfgren och Janne Fälthén bjöd på en timmes musik med låtar man minns huvudsakligen från 50- och 60 tal inför omkring 200 medlemmar i Vasakyrkans stora sal. Duon hade ett allsidigt program och Marcus Löfgrens mörka basröst stämde bra in med valet av låtar.

Man började med John Denvers Country road och Ray Charles I Can´t stop loving you från 1962. Sen följde en svensk låt Anna och mej vars orginaltext heter Me and Bobby McGee. Elvis Presley bidrog förstås med flera låtar, bl.a. It´s now or never och Kiss me quick. Den klassiska Gitarrboogien avlöstes av den lite lugnare En sång en gång för länge sen, framförd en gång av Hootenanny singers och Jan Malmsjö. Den stora publiken fick slutligen också sjunga med i refrängen på I will Good night, Good night I will Musiken varvades också med små roliga historier framförda av Marcus Löfgren.

Före musikprogrammet informerade Victoria Kreuger från Medborgarskolan om deras program Passion för livet.

Helena Forsberg var dagens föredragshållare. Helena som är etnolog och trädgårdsmästare hade som rubrik på sitt föredrag: Skogens skafferi – vilda växter till mat och nytta. Hon började med att förklara vad Allemansrätten innebär, man bör vara försiktig och bör lämna skogen så det knappt syns att man varit där. Inte störa, inte förstöra är två ledord och att man tänker på att vissa växter är fridlysta. Hon fortsatte sedan med att berätta om sex användbara träd, som finns överallt, gran, tall, björk, en, rönn och sälg. Det som kan användas är bl.a. barr, blad, bark, kottar, skott, sav och kåda. Delar av granen kan t.ex användas till te, snaps, bröd, grönsak eller olja.

Helena berättade också om sju olika örter, som också kan användas, bl.a maskros, brännässla, älgört och daggkåpa. Mjölkörten/rallarrosen var enligt Helena en superväxt, allt på växten kan användas till saft, te, sallad eller bakverk. Helena nämnde hur både träd och växter använts som botemedel vid olika sjukdomar, daggkåpans blad användes till sårvård och rönnbärens C-vitaminer stärker immunförsvaret och rönnbärssaft användes vid blåskatarr. Men hon manade också till försiktighet. Till sist gav hon några praktiska råd när man skall skörda och sedan hur man förvarar och tillagar allt det goda från skogens skafferi. Helena Forsberg tackades med applåder och blommor för sitt intressanta föredrag.

Vid detta möte var professor emerita och lungläkare Ellinor Ädelroth dagens föreläsare, och vi var ung 170 medlemmar i Vasakyrkan. Som rubrik hade hon satt: Vad är det för speciellt med Panzisjukhuset i Bukavu i Östra Kongo och Dr Mukwege? Och efter föredragets slut var nog alla närvarande eniga om att här har dr Mukwege uträttat något stort och märkvärdigt. Landet har en intressant missionshistoria, då  Sv. Missionsförbundet hade verksamhet här redan 1880 och följdes av Baptistsamfundet 1890 och Pingstmissionen 1921.

Landet har en mycket ung befolkning då antalet levande födda barn per kvinna är 6,2 mot Sveriges 1,9. Landet ligger nästan sist när man rankar världens rikaste länder, på plats 176 av188 länder. Krigstillstånd har rått i landet sedan 2000 och 6-7 miljoner har dött när ett stort antal milisgrupper strider mot varandra. Och det man strider om är de värdefulla metaller som finns i rik mängd i naturen och får en allt större efterfrågan bl.a. vid tillverkning av bilbatterier. Upp till 2 miljoner kvinnor och flickor har utsatts för våldtäkt och sexuell tortyr.

Dr Mukwege initierade då ett sjukhus i Bukavu år 2000 som från början var tänkt som ett kvinno- och barnsjukhus med 120 bäddar. Nu har det vuxit till ett regionsjukhus, undervisningssjukhus samt en speciell avdelning för utsatta kvinnor och flickor. Totalt finns 450 platser varav 250 för den utsatta gruppen. Sjukhuset är ett av de bästa i landet och har 375 anställda varav ett 50-tal läkare och specialister.

Ellinor Ädelroth har själv arbetat vid sjukhuset i flera omgångar och gav en initierad beskrivning av det arbete som bedrivs. På två år behandlades 2600 sexuellt utsatta kvinnor här varav 25 % var under 18 år. Man har en helhetssyn på vården och den drivs enligt Panzimodellens fyra pelare: 1 medicinsk behandling och uppföljning, 2 psyko-socialt stöd, 3 juridiskt stöd samt 4 socioekonomiskt stöd. Man lär kvinnorna att läsa och ger dem utbildning för att kunna försörja sig själva.

Ellinor Ädelroth avslutade med att berätta att Dr Mukwege 2018 erhöll Nobels fredspris för hans ”insats mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och konflikt”. Arbetet bedrivs också inom Dr Mukwege Foundation med regeringar för ändring av normer och lagar, samt sprider kunskap om etik, ledarskap m.m. till universitet, kyrkor och det övriga civilsamhället. Slutligen ett citat av Dr Mukwege: Den behövande lilla människan skall alltid tas om hand först. Aktiva Seniorer kommer att stödja detta arbete med en gåva. Ellinor Ädelroth tackades med applåder och blommor för sitt föredrag som djupt berörde de närvarande.