Alla inlägg

Vid vårt senaste medlemsmöte var rubriken på dagens program: Psyket – Pensionen – Framtiden, psykisk ohälsa i ålderdomen. Det var professor emeritus Lars Jacobsson som informerade. Han började med att citera ett känt ordspråk: Alla vill leva längre men ingen vill bli gammal. Ändå är vi nu 2 miljoner som är +65 och 2030 beräknas antalet +80 vara 750 000.

Den första sjukdom som drabbar äldre personer är sämre minne. Psykiska sjukdomar drabbar 25-30 % av de äldre, och man kan dela upp det i depressioner, ångest och psykoser. Behandlingen kan vara olika läkemedel som antidepressiva, lugnande och sömnmedel. Bromsmediciner vid t.ex. demens ger endast tillfällig verkan. En biverkan till vissa mediciner kan vara ökad risk för fallolyckor. Lars Jacobsson berättade också att antalet självmord har minskat totalt i alla åldersgrupper de senaste 40 åren men antalet har planat ut  de 10 sista åren. En märklig iakttagelse är att antalet fall i Västerbotten är mycket låga, kan bero på folkrörelsetraditionen.

Livstillfredsställelsen är högre med stigande ålder. Vad är då bra för att undvika psykisk ohälsa? Lars J nämnde här ett flertal faktorer som fysisk aktivitet, goda kostvanor, livsmening, socialt boende och socialt nätverk. Följer man dessa råd kan majoriteten av de äldre fortsätta att må bra och vara tillfreds med livet. Föredraget illustrerades med flera citat från Torgny Lindgrens romaner, speciellt Hummelhonung. Styrelseordföranden Willy Brännström tackade till sist Lars Jacobsson med en bukett blommor.

Vi fick nyligen lyssna till Kirsi Abrahamsson, Umeå. Hon berättade att i tonåren var hon mycket intresserad av detektivböcker, och hon blev fascinerad av den värld som beskrevs i dessa böcker och hon drömde om att bli detektiv i vuxen ålder. Men böckerna handlade ju om påhittade detektiver, men de riktiga började redan 1833 i Frankrike och i USA 1850 av Allan Pinkerton, vilket företag fortfarande lever kvar som ett dotterbolag till Securitas AB sedan 2003.

Sitt eget första detektivuppdrag fick Kirsti redan vid 15 år, då hon tillsammans med en vän skulle försöka ta fast jordgubbstjuvar, och därför bevakade bären en natt med ett inte alltför lysande resultat. Inför sin pensionering började hon planera på allvar för att förverkliga sina planer, hon gick på en kurs på Sicilien 2014, deltog på polishögskolans föreläsningar och skaffade sig en mentor från USA. 2016 var hon redo att börja och ordnade ett invigningsparty, där hon fick lämpliga presenter för en blivande detektiv: ett flertal olika typer av förstoringsglas, mörka glasögon där man kan se bakåt m.m. men ingen pipa.

Och sen har det börjat rulla på. Kirsi söker helst internationella uppdrag, för då får man ju resa. Hon berättade lite om sitt arbete, bl.a. ett fall från USA som kan ta flera år att lösa, samt avslutade fall i Norden med nöjda kunder. Hon bedömer att hon själv har de egenskaper som krävs, t.ex. uthållighet och att kunna vänta. Hon har under året firat 2-årsjubileum som detektiv med ett seminarium och uppmanade publiken att starta egna detektivbyråer.

Hon ser ljust på framtiden och tänker nog arbeta i 10 år till och kanske får sitt drömjobb på Sicilien att lösa något maffiarelaterat problem eller får träffa sin mer berömda kollega Leif GW Persson.

Vi fortsätter vår programverksamhet med olika aktiviteter varannan vecka, antingen i Vasakyrkan eller på något studiebesök eller utflykt. Att musikprogrammen fortfarande är populära bevisades då ca 270 medlemmar fyllde Vasakyrkan för att under en timme lyssna till Lennart Ljungkvist Entertainment Orchestra.

Det är en stor orkester som denna dag bestod av 9 musiker, 5 män och 4 kvinnor, som ”spelade jazz och soul men även en hel del annat”, som det stod i programbladet. Lennart Ljungkvist spelade själv keyboard och i övrigt bestod bandet av 4 blåsare, en basist och en slagverkare. Dessutom medverkade Maria Lindblom och Hanna Nestander som vokalister, mestadels var för sig men även tillsammans i duetter.

Efter ett omväxlande program med bl.a. Route 66 och en Stevie Wonder-låt spelade orkestern på begäran ett extranummer: Dolly Partons paradnummer Working nine to five. Föreningens ordförande Willy Brändström tackade slutligen orkestermedlemmarna med blommor för en trevlig eftermiddag.

Vår förening är nu inne på sitt 26:e verksamhetsår och inledde höstterminen med ett besök av Greger Ottosson, som har en bakgrund bl.a. som skådespelare vid Västerbottens Teatern. Han har under lång tid underhållit många med sitt munspel och sin berättarkonst, och trots uppnådd pensionsålder fortsätter att roa och oroa en stor publik.

Han började med att berätta om lyckan att få vara far och morfar, som också kanske beskrivs i hans öppningsnummer på munspel: What a wonderful world. Han berättade om sin egen barndom och ungdom och om de heta diskussioner som uppstod när hans farbröder kom på besök och diskuterade religion. Svårigheten att få ut några melodier från sitt första munspel illustrerades med kraftiga in- och utblåsningar men till sist hade han lärt sig spela Johan på snippen.

Greger roade också publiken med några skrönor, som blandades med sång och munspel, bl.a. västerbottnisk folkmusik. Han avslutade sedan med ett ärotal över alla bondhustrur och deras otroliga arbetsinsatser i hemmen.

Att modevisningar är populära visade sig med all tydlighet då vi denna dag inbjöd till onsdagsmöte. Almanackan visade den 30 maj och våren var nästan slut och sommarvärmen hade kommit. I Vasakyrkan hade som vanligt en stor skara medlemmar infunnit sig över en timme innan programmet började och man fikade då under den första timmen. Modefirman Bigaro var ansvarig för modevisningen och dess ägare Moa Gahlin var konferencier och kommenterade de nya modetrenderna på ett kunnigt och trevligt sätt. Bigaro är en lokal modebutik som Moa övertagit nyligen Fem kvinnliga medlemmar från föreningen ställde upp som mannekänger och gick längs gångarna i lokalen så publiken hade möjligheter att på nära håll se detaljer i utförande och även känna på tygerna. Kläderna gick i många kulörer, och tips lämnades för lämpliga kläder både till fest och till vardags.

Halsband både från Danmark och Holland visades tillsammans med somriga klänningar. Ponschos i olika färger förstärkte intrycket av de modeller som visades. Totalt visades ca 25 olika outfits och som avslutning kom samtliga fem modeller klädda i vackra klänningar, lämpliga för t.ex. sommarens festligheter. Även om den kvinnliga publiken var i stor majoritet denna dag fanns det också ett tiotal herrar med i den 180 personer stora publiken.

På fotot med sju damer på syns Moa Gahlin och Monica Torvas från BIGARO samt Ann-Marie Sund Lundberg, Karin Andersson, Margaretha Lundquist, Kerstin Fahlman Noord och Margaretha Antonson. Foto Dag Magnusson

Denna vackra majdag gjorde vi en utflykt med buss med besök på två ställen. Första anhalten var Åbrånets Limousin som ligger i Hörnsjö, Nordmalings kommun. Här mötte ägaren Roma Wilma som berättade om det unika med korasen Limousin. För ca 10 år sedan gick man över från mjölk- till köttproduktion och valde då rasen Limousin, som kommer från Frankrike. Mjölken från dessa kor dias av kalvarna, som fötts under perioden mars-juni. Dimjölken + naturligt bete gör att kalven växer med c:a 1,5 kg per dygn. Betäckningen sker på naturligt sätt av några tjurar. I bygden finns nu omkring 800 nötkreatur, som gör att bygden inte växer igen utan hålls öppen och ger ett mycket vackert intryck av landskapet. Den egna marken räcker inte till utan man arrenderas även annan mark. Verksamheten med gårdsbutik och restaurang började för ca 10 år sedan och startade i en liten bagarstuga och har sedan utökats till en restaurang med plats för ca 60 gäster. Efter informationen serverades en smaklig lunch, naturligtvis med produkter från den egna gården + annan närproducerad mat.

I vackert majväder fortsatte resan till den lilla byn Örsbäck där Thord Jonsson hälsade välkommen och där ”Den gamla butiken” besöktes. Huset byggdes 1951 och var först ICA-affär under 30 år men säljer nu inredningsdetaljer med design från nu och form från förr, gärna svensktillverkat. Det ligger mitt ute på landet, granne med hästhagar och galande tuppar. Där finns en blandning av nytt och återbrukat glas, porslin, keramik, dekoration och textilier. Under resan hem till Umeå berättade styrelseledamoten Dag Magnusson något om höstens program.

(Fotografer Dag Magnusson och Anders Perstrand)

Vid detta medlemsmöte var Anna Cedergren från Umeå Teaterförening dagens föreläsare. Hon började med att berätta om föreningen som arbetar geografiskt inom Umeå kommun. Antalet medlemmar är 1769 och det är den största teaterföreningen i Sverige. Man arbetar endast mot en vuxenpublik och har de senaste åren gett ca 140 föreställningar per år med en publik som ligger strax över 30 000. Omsättningen är ca 12 miljoner och den största inkomstkällan är biljettintäkter.

4 heltidsanställda ser till att intressanta program inköps från olika håll, och ibland händer det att föreställningen inte är färdigproducerad när man måste köpa den. När programbladet RAJDEN utkommer i början av varje termin blir efterfrågan på biljetter mycket stort.

Anna gick sedan igenom några av de program som är kvar under vårterminen 2018 och visade korta filmer från olika produktioner. Lunch- och middagsteatrar är populära och blir fort slutsålda. Bland de föreställningar som dagens publik fick se kortfilmer från kan nämnas Glupahungern, Kejsaren av Portugallien samt den tjeckiska nycirkusen ROOTS.

Denna dag var bokhandlare Henric Bergner dagens föreläsare. Han hade satt som rubrik på sitt föredrag: Romer mitt ibland oss – en resa i Rumänien.

Som många andra umebor hade han ställt sig frågan hur det kommer sig att unga personer reser hundratals mil till det kalla Västerbotten för att sitta utanför en affär med en pappersmugg och tigga pengar. Han gjorde därför en resa på egen hand tillsammans med barnläkaren Lasse Palmér under våren 2017. Romerna hölls som slavar i Rumänien fram till 1852 då alla frigavs men det fanns inga planer på hur de skulle införlivas i landet. Nazisterna förintade under andra världskriget omkring 1 miljon romer. Henric besökte de romer som var bosatta i Valea Seaca i närheten av den större staden Bakau. År 2011 hade staden 144 000 invånare och är belägen i regionen Moldova vid Karpaterna. Området är mycket vackert och här fanns den svarta jorden, oerhörd bördig. Här bodde omkring 800 romer i ett särskilt område utan vatten och i små och dåligt byggda hus.

Familjerna var stora och under tiden föräldrarna var ute i Europa och tiggde så fick de äldsta syskonen ta hand om sina yngre syskon, och det gjorde de bra. Man besökte ett daghem för barn, som stöddes av Hoppets stjärna/Hjärta till hjärta och här var ledorden: Utbildning, hälsa, jobbskapande och strukturella frågor.

Barnen var otroligt fina och företåndarinnan mycket duktig och bestämd. En måltid serverades. På frågan vad de äldre arbetade med blev svaret att folket har inga jobb utan måste tjäna pengar genom att tigga runt om i många länder i Europa. Henric Bergner avslutade med att säga att utvecklingen går i alla fall framåt men långsamt, och att Uppsala och Berlin är två städer där man lyckats bra med att ta emot romerna.

                                

Vid detta medlemsmöte var näringslivschefen i Umeå kommun Peter Juneblad dagens föreläsare. Han ställde först frågan: Växer Umeå? och svaret är självklart ett JA.

Målet som politikerna satt är 200 000 innevånare år 2050, och det betyder att på 32 år skall Umeå öka med lika många innevånare som Skellefteå har just nu. De sista tre åren har tillväxten i Umeå varit extrem stor, strax över 2000 fler innevånare varje år. Ökningen beror bl.a. på att Umeå har ett stort födelsenetto i motsatt till många andra orter. Umeå har också högre andel personer med högre utbildning än Sundsvall, Örnsköldsvik, Skellefteå och Luleå tillsammans. Och det är just hög kompetens som företagen efterfrågar.

Peter berättade också att Umeå nu är en av Sveriges snabbast växande kommuner. Andra positiva siffror är att vi får 1150 nya jobb varje år och att det är småföretagen som ökar mest, speciellt handeln. Viktigt för framgången är också att vi är en attraktiv ort, vi har en bra infrastruktur och att det finns tillgång till stöd/hjälp att starta nytt. Med alla dessa positiva faktorer är utsikterna goda att uppnå målet 200 000 innevånare.

Men utmaningar finns och Peter Juneblad avslutade med att nämna de tre största: att fortsätta att erbjuda arbetskraft med hög kompetens, att ge plats för nybyggen centralt i staden samt att Umeå behåller sin attraktivitet som en bra ort att bo och arbeta i.

Terminens första program startade denna onsdagseftermiddag och ca 200 medlemmar samlades först för en timmes gemensamt fika i Vasakyrkans cafédel. Sedan började programmet i Vasakyrkans stora sal med musikerna Gun Rehnman och Anders Östman. De hade kallat sitt program Smått och Gott med Gun och Anders.
Publiken fick delta i en stor del av programmet med Allsång. Två av sångerna var omskrivna till dialekt, bl a Pärleporten som Nicke Sjödin skrivit med lite hjälp av Gun. Anders Östman berättade om alla orkestrar han spelat i, t.ex. Janne Önnerud, Jubilée, Shanes och Max Fenders. Anders berättade också om succén i TV-programmet Nygammalt från 1975 med melodin Vindens melodi. Den låg också etta på Svensktoppen i tre veckor 1975 och nu framförde Anders Östman denna kända sång.
Lite ovanligt i allsångssammanhang var Gullan Bornemarks barnvisor Är du vaken Lars och Sudda bort din sura min, men publiken deltog i allsången med ett igenkännande leende. Det timslånga programmet avslutades med Nationalsången.

Åsa Ögren var dagens föreläsare. Hon berättade att hon haft 16 olika arbetsgivare, men är mest känd som tidigare ledamot i Umeå kommuns byggnadsnämnd sedan1995 och dess ordförande i 12 år från 2002. Som rubrik på sitt föredrag hade hon satt: Hur är det som kvinna att jobba i en mansdominerad organisation/företag? Hon gick först igenom definitioner och skillnader mellan jämställdhet och jämlikhet samt självförtroende, självkänsla och självbild. Hon hade läst om Berit Ås´ forskning om de fem olika slagen av härskartekniker och hade stor hjälp härav när hon själv blev utsatt av dessa tekniker i olika sammanhang. Åsa gick sedan igenom skillnader mellan män och kvinnor i arbetslivet.

Att kvinnor ofta har lägre lön är ju bekant med att det under ett 40-årigt arbetsliv blir så mycket som 3,6 miljoner kr var för många en överraskning. Hon berättade också att nästan dubbelt så många kvinnor är sjukskrivna och att 75 % av dagar för föräldrapenning tas ut av kvinnor. Åsa såg nu positiva trender på förändringar inom olika områden, men trots att Sverige varit världens mest jämställda land finns det fortfarande mycket att göra.

Föredraget blandades med dråpliga historier med möten med fördomsfulla män från Åsas innehållsrika liv. Föreningens ordförande Willy Brändström tackade Åsa Ögren med en bukett blommor.

Föreningen Aktiva Seniorer i Umeå fyller 25 år under år 2017 och denna dag fick medlemmarna lyssna till andra delen av en historik som styrelseledamoten Dag Magnusson sammanställt. Han började nu med slutet av 1990-talet då föreningen dels hjälpte ett barnhem i Ryssland med pengar och dels gav stora bidrag till SOS-byar och skolgången för fattiga barn i ett 10-tal olika länder i hela världen.

Dag berättade sedan om olika programpunkter under åren. Boulespelarna har sedan 2002 spelat på regementsområdet och de populära onsdagsmötena hålls i Vasakyrkan sedan 2000. Antal programpunkter har uppgått till 20-25 stycken per år, varav föreläsningar utgör 50% och musik 25%. Resten är studiebesök och bussutflykter.

Antalet medlemmar har från 2004 pendlat från 730 till rekordåret 2016 med 810 medlemmar, 2/3 av medlemmarna är kvinnor. Ekonomin har aldrig varit så god som nu. Till sist kallade Dag fram Elsa Maria Norin, som varit med från föreningens start 1991 och var då sekreterare i den första styrelsen i fyra år. Hon deltog också 1992 i stickningen av Sveriges längsta halsduk 630 meter, ett rekord som kom med i Guiness rekordbok 1994, en händelse som hon nu kort berättade om. Dag Magnusson överlämnade till sist en bukett blommor till Elsa Maria.

Andra delen av dagens program fortsatte sedan med musik. Det var kvartetten Evergreens som spelade Glad jazz och gamla godingar. Kvartettens medlemmar är Lars Windelius, Åke Helgesson, Hans Fastborg och Sven Erik Johansson, som under en knapp timme underhöll den stora publiken på nära 200 medlemmar. Efter många kända låtar som Georgia och Fly me to the moon avslutades konserten med Olle Adolphsons Trouble med klarinettsolo av Hans Fastborg. Musikerna tackades med blommor och applåder.

Aktiva Seniorer besökte denna dag TV-huset i Umeå. Drygt 50 medlemmar hade kommit hit för att på plats få se hur television görs.

Antalet fast anställda är där 140 st varav 30 st arbetar på nyhetsavdelningen. På de orter där man inte har egna medarbetare finns frilansande journalister som snabbt är redo att rapportera från de mindre orterna. På 33 orter finns nyhetsnärvaro.

De tre stora programmen som produceras här är Fråga doktorn, Go´kväll samt Mitt i Naturen. Men många andra program görs också, bl.a. flera för Barnkanalen. En nyhet var att TV-programmet Sveriges bästa äldreboende skall få en uppföljare, som skall handla om Sveriges bästa arbetsförmedling. Även i den just pågående dramasuccén Vår tid är nu är Umeå representerad med bl.a. projektledare.

Deltagarna delades upp i två grupper under ledning av projektledarna Ola Gerhardsson och Johan Erhag för visning av lokalerna. Den största tv-studion väckte naturligtvis stort intresse, för här inspelas bl.a. programmet Go´kväll. Programledaren Pekka Heino avslöjade litet om vad som skulle komma i kvällens program. Här kunde man se intervjusoffan, matlagningsköket och musikhörnan. Deltagarna gjorde också ett besök i kontrollrummet med ett otal tv-skärmar, datorer och klockor där personalen bestämmer bl.a. vilken kamerabild som skall sändas ut.

Deltagarna tackade till sist Ola Gerhardsson och Johan Erhag för ett intressant besök med en applåd, och de flesta såg sedan kanske kvällens tv-program med lite andra ögon.

Vid vårt senaste medlemsmöte var Jan Erik Andersson dagens föreläsare. Han är förundersökningsledare hos Brottsmyndigheten vid polisen i Umeå tillsammans i en grupp på sex utredare.
Antalet bedrägeribrott är omkring 2500 per år i Västerbotten, varav 10 % riktar sig mot äldre personer. Antalet bedrägerier har hela tiden ökat och på 10 år var ökningen i Umeå 173 %. För att räknas som bedrägeribrott krävs en förlust för den utsatte, en vinning för gärningsmannen, som vill lura en person.
Jan Erik Andersson redogjorde sedan för de nio vanligaste bedrägeribrotten och hur man kan skydda sig. Som exempel kan nämnas bedrägeri vid byte av telefonabonnemang, köp via nätet på Tradera, falska fakturor, kontokortsbedrägerier, bidragsbedrägerier mot försäkringskassan, beställa varor i annans personnummer. Det kan vara svårt att skydda sig mot flera av dessa bedrägerier och Jan Erik manade alla till försiktighet. Till sist gavs några exempel på vad bedrägerierna kan innebära i en framtid med allt större användning av varor med inbyggda datorer.

Efter en kort frågestund avslutades dagens föreläsning.

Som vanligt var det en stor skara medlemmar som samlades i Vasakyrkan för att denna gång lyssna till Sten-Åkes trio, som består av Sten-Åke Ringlöv på dragspel, Karl-Evert Hortell på trummor och sång samt Lennart Johnsson på gitarr och sång. Trion spelar allt från schlagers, pop, rock, country och sugande tango, och började sin spelning genom att tåga in genom mittgången med sång till tonerna av Vi gå över daggstänkta berg.

Därefter följde ett potpurri på våra allra mest kända allsånger som Din vår är min vår och Säg det med ett leende. Sedan följde ett valspotpurri samt Owe Thörnqvists omtyckta Varm korv boogie. Lite buskis blev det när spelmännen klädde sig i huckle och kepsar och framförde Bröderna Djups Myggbettsromantik. Ulf Peder Olrogs visa om Undervattensbåten på Fyrisån hade fått en ny och fyndig text då Fyrisån byttes ut till Umeälven. Efter rocklåten från 1955 Tutti Frutti lanserad av Little Richard avslutade Sten- Åkes trio med den finstämda kärleksvisan från 1967 Maria Therese av Robert Broberg samt ett extranummer passande nog denna dag June Night. Trion tackades med blommor och applåder.

Skrivpedagogen Mina Widding var dagens föreläsare. Mina har under flera år lett kurser i ABF både i självbiografiskt eller biografiskt skrivande. Många ställer sig själv flera frågor innan man vågar börja, och som exempel på de vanligaste frågorna nämnde Mina att man tror att man inte minns något, och om det är sant det som man minns, eller att ens liv inte är särskilt intressant.

Men Mina Widding menade att alla personer har något att berätta och utgångspunkten för skrivandet kan vara en specifik erfarenhet, en händelse som man vill bearbeta för att förstå det man varit med om. Man kan också skriva om sitt liv för att historien inte skall glömmas bort av barn, barnbarn eller annan släkt eller vänner. En etisk fråga är om man kan skriva personligt om andra personer, vad ska de säga. Med erfarenheten från sina kurser kunde Mina Widding ge svar och råd på de flesta frågor och som avslutning fick de närvarande uppdraget att skriva om hur de kan minnas något från sin barndom/ungdom och som hänger ihop med färgen grön. 

Ordföranden Willy Brändström tackade Mina Widding för de råd som medlemmarna fått och som kanske kan användas vid en tävling som äger rum till hösten och där uppdraget är att skriva om Min barndoms jular eller annan högtid. Tävlingen arrangeras av Kultur för seniorer Umeå kommun, PRO Umeå samorganisation samt Aktiva Seniorer.

Denna dag hade vi vår föreningsstämma på Vasakyrkan i Umeå. Det var ganska tomt i bänkraderna denna gång, endast  31 medlemmar var intresserade av att påverka förenignen. Willy Brändström och Dag Magnusson valdes till ordförande respektive sekreterare för föreningsstämman.

Av verksamhetsberättelsen framgår att antalet medlemmar har ökat med 25 till 810 och att tillströmningen av medlemmar på mötena har varit strålande. 24 olika aktiviteter har genomförts under året, varav 6 musikprogram, 12 föredrag, 2 studiebesök, 1 modevisning samt 1 bussutflykt.

{phocadownload view=file|id=1|text=Verksamhetsberättelse 2016|target=b}

Resultat- och balansräkning presenterades och efter att revisorernas berättelse upplästs beviljades styrelsen ansvarsfrihet.  Året gav ett överskott på 14 936 kr. Därefter omvaldes som ordförande Willy Brändström, vice ordförande Margareta Lundquist och ledamot Dag Magnusson, alla på två år. Hans Allergren, Anders Boman, Stina Carlson, Inger Nilsson, Karl-Gustaf Nordlund och Ann Mari Sund Lundberg är sedan tidigare styrelseledamöter och har nu ett år kvar av mandattiden.

Birgitta Hägglund som varit ledamot i 13 år varav 6 år som kassör avtackades med blommor liksom Berith Boström och Sven Olof Fridlund som lämnade valberedningen. Efter årsstämmans slut bjöds medlemmarna på kaffe och fikabröd.

Motion och mat för minskad fallrisk
Vid aktiva seniorers möte den 15 februari föreläste Cecilia Edström, som är hälsoutvecklare och fysioterapeut på Västerbottens läns landsting, under rubriken ”motion och mat för minskad fallrisk”. Inledningsvis betonade hon vikten av fysisk aktivitet och då att all typ av kroppsrörelse som ger ökad energiförbrukning är nyttig. Ett riktmärke är att ägna sig åt fysisk aktivitet 30 minuter per dag minst fem gånger per vecka.

Hon betonade även att långvarigt stillasittande bör undvikas. Viktigast är att man utför de aktiviteter man tycker om och att man gör det utifrån sin individuella förmåga. Som äldre är det även viktigt att man tränar balansen för minskad fallrisk. Hon betonade även att fysiska aktiviteter motverkar många sjukdomar, ger bättre ork i vardagen, bättre immunförsvar, bättre sömn- och matvanor och stabilare humör. Det finns studier på äldre som visar att man genom regelbundna promenader även får förbättrade minnesfunktioner. Det finns även studier som visar att om man som äldre tränar tre gånger/vecka kan man bromsa det biologiska åldrandet med ungefär 10 år Detta visar att det aldrig är för sent att börja med fysiska aktiviteter.

När det gäller maten så tryckte hon framförallt på vikten av att äta grönt, att begränsa charkprodukter och dryck med socker samt alkohol. M a o är varierad mat från kostcirkeln ett bra riktmärke för att förebygga sjukdomar. Avslutningsvis betonade hon vikten av regelbundna måltider (”ät efter klockan”) och att frisk luft och rörelse främjar aptiten. Om man vill läsa mer så hänvisade hon till Vårdguiden där det finns många tips om både kost och motion. Efter föreläsningen avtackades Cecilia med en varm applåd och blommor.

Som vanligt var det en stor skara medlemmar i Aktiva Seniorer som först samlades för en timmes gemensamt fika i Vasakyrkans cafédel. Sedan flyttade man över till stora salen för att lyssna till Sten Öbergs trio med Maria Bervelius som solist. Temat för konserten var Vi minns Monica Zetterlund.

Monica Z levde mellan åren 1937 – 2005 och var även känd som skådespelare med många stora roller i svenska filmer och revyer. Som jazzsångerska visade hon att man kunde sjunga jazz även med svenska texter. Programmet började med Valsmelodi och fortsatte med både kända och okända låtar. Maria berättade att Sten Öberg hade blivit utnämnd till en av Monicas favorittrummisar. Trion består förutom av Sten Öberg av Thomas Olsson på piano och Sune Wiklund på bas. Som avslutning framfördes Sakta vi gå genom stan och som extranummer den finstämda folkvisan Jag vet en dejlig rosa. Trion med Maria Bervelius tackades med blommor och livliga applåder.

Efter sedvanligt fika med hembakade lussebullar ledde Vasakyrkans pastor Senitha Olsson eftermiddagens program. Jan Erik Ögren ackompanjerade både på piano och orgel, först de kända och populära julvisorna Rudolf med röda mulen och Jag såg mamma kyssa tomten jag, då medlemmarna också fick vara med i allsången. Därefter läste Senitha julevangeliet och höll en julbetraktelse med utgångspunkt vad som hände en decembernatt 1914 vid skyttegravarna i Flandern. Då upphörde för en kort stund beskjutningarna och i stället förbrödrades de tyska soldaterna med de engelska och man sjöng julpsalmen Stilla Natt tillsammans och tände ljus.

Julbetraktelsen omramades av några kända julpsalmer. Därefter avslutades dagen med lotteridragning med presentkort och lussebullar som välkomna vinster hos de lyckliga vinnarna.

Vid detta medlemsmöte lämnades viktig information om en ny Regionsindelning i Sverige. Det var regiondirektör Anna Pettersson, som under 45 minuter informerade om denna högaktuella fråga. Först berättade hon om nuvarande Region Västerbotten och det uppdrag de har ifrån staten att handlägga regionala utvecklingsfrågor. Skälet till att länets 15 kommuner och Västerbottens läns landsting, bildade Region Västerbotten den 1 januari 2008 är att i en politiskt styrd organisation ta ett regionalt politiskt ansvar för de regionala utvecklingsfrågorna och ha ett tydligt politiskt företrädarskap i det regionala tillväxtarbetet.

Därefter informerade Anna Pettersson om regionombildningen som startade 2015 då ett arbete inleddes på initiativ av regeringen för att minska antalet regioner från 21 st. En Indelningskommitté tillsattes som skulle ta fram bestående fördelar genom en bättre anpassning till demografiska och näringsgeografiska förhållanden, stabila ekonomiska förhållanden i de nya regionerna, bättre överensstämmelse med medborgarnas behov av insyn och inflytande. Ändringen skulle också vara förankrat hos berörda myndigheter. I juni i år kom ett delbetänkande där ett förslag på bildande av region norr presenterades och att regionen skulle kunna bildas fr.o.m. 1 januari 2019. Därför har de fyra nordligaste länen bildat en förberedelsegrupp som tittar över kommunal samverkan, regional utveckling, kultur och infrastruktur samt trafik. En proposition skall enligt nuvarande planer komma i mars 2017 och förslag om nya indelningar av valkretsar skall tas fram till okt 2017. Efter valet 2018 tar det nyvalda landstingsfullmäktige över och 1 januari 2019 kan den nya organisationen träda i kraft. Men Anna Pettersson redogjorde också för de hinder som gör att planerna kan ändras.

Ordföranden Willy Brändström tackade Anna Pettersson för de sakliga upplysningar hon lämnat i denna aktuella fråga.

Vi hade åter musik på programmet. Denna gång gästades föreningen av P-O Moritz kvartett, som består av Bengt-Åke Armelius bas, Thomas Olsson piano, Sten Öberg trummor och P-O Moritz själv kapellmästare och saxofon. En så gott som fullsatt Vasakyrka kunde under eftermiddagen njuta av ”Jazzklassiker som Du minns” som det stod i föreningens programblad. Kvartetten började med George Gershwins Lady be Good, som publiken tycktes känna titeln på. Sedan följde två stycken av Lars Gullin bl.a. Danny´s dream från 1954. Lite gungande rytmer kom i några bozzanovor bl.a. The girl from Ipanema av Stan Getz. 

Quincy Jones The midnigth sun will never set fick publiken att drömma sig bort till sommaren på denna hösttermins första snöiga dag. Efter Gerry Mulligans Walking shoes och bossanovan Desafinado braverade Sten Öberg med ett trumsolo i slutet på den timslånga konserten. Willy Brännström tackade kvartetten med blommor för en fin konsert.

Rubriken på programmet var denna dag: Att ha en vuxen son med diagnos. Det var Gun Stenmark som berättade och som nyligen utkommit med en bok med denna titel. Hon är utbildad lågstadielärare, speciallärare och talpedagog och har under 15 år arbetat som universitetsadjunkt på Universitetet i Umeå. En recensent har förordat att boken borde vara obligatorisk vid utbildning av specialpedagoger. Gun berättade på ett personligt sätt hur det är att få en son som inte beter sig som friska barn och först får en diagnos efter 6 år, vilken tid hon beskrev som en ökenvandring. Ofta är det endast det vi ser som vi förstår, men alla sjukdomar syns inte på utsidan.

Hon beskrev sedan både svåra perioder men också mycken glädje som de 39 åren har gett, det har varit som att åka berg- och dalbana. Med stolthet berättade hon att när sonen fick förarbevis för skoter åkte hon hellre med honom än med sin man. Och sonen hade utfört många olika arbeten med sina förutsättningar. Gun berättade också att hon fått kraft genom konsten och att hon målade efter sin sinnesstämning. De närvarande tackade Gun Stenmark med en stor applåd för en intressant eftermiddag och som gav tillfälle till eftertanke.

Vi gjorde två bussutflykter till Granö Beckasin där huvudmålet var att besöka de originella hotellrummen högt uppe i tallarna. Efter en god lunch på restaurang Beckasinen informerade VD Annika Rydman om denna unika anläggning som är vackert belägen på en ås alldeles invid Umeälven. Allt började för 10 år sedan då Granöborna engagerade sig för att rädda byskolan, vilket delvis lyckades. Man fortsatte sedan planera för hur byn skulle kunna utvecklas. Man tog fram en tjänstedesign som byggde på naturism och hur man bl a skulle dra nytta av den fantastiska samlingen av uppstoppade fåglar som fanns hos en bybo. Ett antal entreprenörer från byn bildade ett bolag, som köpte den gamla campingen och de första idéerna började verkställas 2008.

Invid den gamla campingen högt uppe på en ås med kraftiga tallar byggdes sex exklusiva fågelnästen som innehåller fullt moderna hotellrum med pentry och dusch. Fågelnästena sitter tryggt förankrade uppe i tallarna och härifrån har man en fin utsikt över naturen och Umeälven. Annika Rydman betonade att man inte vill ge besökarna det vanliga utan man har satsat mycket på ekologin och att ge tillfälle att uppleva naturen på riktigt nära håll. Därför ger man besökarna via olika entreprenörer från trakten tillfälle till flottfärder, turer med hundspann eller att åka hästdragen släde genom vildmarken. Eller att titta på norrskenet genom takfönstren liggande på rygg i sängen uppe i trädens fågelnästen. Deltagarna kände också igen det s.k. Glashuset som stod på Rådhustorget i Umeå under kulturhuvudstadsåret, men nu har det köpts och flyttats hit upp på åsen. Här hålls ett antal aktiviteter bla yoga, konferenser, middagar m.m.

Efter ett besök i Granös lanthandel GoMaten med ostar som specialitet serverades eftermiddagskaffet på café Vejos i Vindeln. Reseledare var Dag Magnusson och Margaretha Lundquist, båda styrelseledamöter i Aktiva Seniorer.

Enhetschef Louise Dahlberg från Migrationsverket var dagens föreläsare i Vasakyrkan. Tillsammans med henne arbetar 46 st personer på verket i Umeå med boende- och utredningsfrågor för asylsökande till flertalet kommuner i Västerbottens län. När flyktingströmmen var som störst 2015 ökade antalet anställda på verket i hela landet från 5000 till 8000 på kort tid. Antalet asylsökande kunde då vara 11 000 personer bara under en vecka, men antalet har minskat kraftigt och utgör nu endast ca 500 per vecka.

Louise berättade hur hård arbetssituationen var då, inga rutiner fanns och man kunde ringa från Migrationsverket i Stockholm och meddela att samma dag kommer det flera bussar med asylsökande, som ni i Västerbottens måste ta hand om. Och detta gjorde man, och Louise kunde med berättigad stolthet berätta för åhörarna att alla fick plats samma dag de kom hela året med undantag av endast ett tillfälle. De flesta asylsökande kommer från Syrien, Irak och Afghanistan. Förutom att anvisa bostäder i lägenheter som Migrationsverket hyr skriver man kontrakt med olika entreprenörer i länet, som tillhandahåller bostäder av olika typer. En positiv trend är att nu kan fler återvända till sina hemländer i jmf med antalet nya asylsökande och man har därför ett visst överskott på bostäder. Louise redovisade också de olika bidrag som betalas till de asylsökande, och hon slutade med att vi skall se de nyanlända som en tillgång som kommer att ge Sverige mycket tillbaka.

Föreningens ordförande Willy Brändström tackade till sist Louise Dahlberg för ett intressant föredrag i en aktuell och brännande fråga.

Vid detta medlemsmöte var rubriken på dagens program: Botniska korridoren. Projektledare Joakim Berg som arbetar med den svenska delen av projektet, berättade om planeringen med att knyta ihop och utveckla järnvägsnätet runt båda sidor av Bottenviken. De nordligaste länen samarbetar och det är inte en rättvisefråga att resurserna skall fördelas exakt lika över hela landet, utan de skall placeras där de gör mest nytta för hela landet. Joakim nämnde sedan på vilka områden som den norra delen av Sverige är världsledande, bl.a. att 90 % av EU:s produktion av järnmalm sker i norr. Vi har också en snabbt växande besöksnäring, men för att den skall växa ytterligare krävs ett fungerande transportnät. Vår infrastruktur måste fungera, även för hela Europas skull. Ett exempel som Joakim nämnde var att restiden Luleå-Stockholm med tåg kan förkortas från 11 t till 5,5 t efter att transportsystemet byggts ut. I årets budget har fastslagits att Norrbottniabanan skall börja byggas 2018. Trots en del negativa artiklar om Botniabanan beskrev Joakim den som en stor succé som har gett bra utdelning.

Föreningens ordförande Willy Brändström tackade till sist Joakim Berg för ett intressant föredrag i en viktig fråga.

Vi inledde höstverksamhet efter 4 månaders uppehåll under sommaren. Att medlemmarnas längtan efter nya program är stort visade sig med all tydlighet då drygt 250 medlemmar bänkade sig i Vasakyrkan, först för lite social samvaro vid kaffeborden och sedan för att lyssna till dagens program. Den 21 september 2011 framträdde Generationskören för första gången hos föreningen och nu gjorde de ett nytt bejublat framträdande. Kören, som bildades 2008, är en blandad kör med ca 100-130 deltagare mellan 65 och 85 år.

Denna dag deltog 80 sångare vid framträdande, där kvinnorna var i stor majoritet. Ange Turell var körledare och arrangör och kören ackompanjerades av en trio bestående av Erik Karlsson piano, Simon Carlén trummor och Carlos de Rada Moniz på gitarr. Det blev många medryckande rock- and rollnummer av bl.a The Rolling Stones, The Beatles, Roy Orbisons You got it samt Björn Skifs paradnummer Hooked on a Feeling med sådant tryck att alla hörapparater kunde stängas av. När kören och orkestern slutade med ”Let´s spend the night together” var det en mycket nöjd publik, som applåderade fram ett extra nummer: dacapo på Det gör ont. Efter konserten var det ett uppsluppet gäng seniorer som kunde fara hem efter att ha njutit av denna fantastiska sång- och musikglädje.

Vi avslutade vårterminen med ett musikprogram. Denna gång var det en trio bestående av Kristina Sturk sång, Gene Kindell violin och Nigar Dadascheva piano. De bjöd på ett varierat program som började med klassisk musik av bl.a. Mozart, Saint-Saens, Bizet och Schuman. Därefter följde en rad kända stycken ur musikalerna Kristina från Duvemåla och Sound of music, där publiken fick sjunga med i refrängen på den populära sången Edelweiss.

Som slutnummer kom nordisk musik då trion framförde Jeg elsker dig av Edvard Grieg och med text av H C Andersen. Till sist tackades trion med blommor och applåder av en tacksam publik

Dagens gäst var journalisten Owe Eliasson. Han började med att berätta att han kom från en by i Vindeln med endast 45 innevånare ”men vi ville bli större liksom Umeå”. Som många andra pojkar började också Owe som skogsarbetare, men vintern 1966 var ovanlig kall som värst -41 gr och Owe funderade på om det inte fanns något annat här i världen att försörja sig på. Därför sadlade han om och efter utbildning började han som journalist i Dorotea i 5 år och sedan på Västerbottens-Kuriren i 33 år.

Under åren har han gett ut ett flertal kåseri- och diktsamlingar, ofta med glesbygds-Arvid som centralperson. Owe började också med ett kåseri om Coca-Cola där också Arvids kompanjon Kläpp-Harald figurerade. Sen fortsatte Owe att läsa några av alla de dikter har författat under årens lopp. Det var korta dikter som beskrev någon händelse oftast i de små byarna och alltid med ett humoristiskt slut. Dikter med titlar som Epatraktorn, Kalhyggen och Väderstrecken visade alla på Owes förmåga att se det originella och humoristiska i vardagliga händelser. Efter sista dikten om 50-årskalaset tackades Owe Eliasson med blommor och med applåder för en trevlig eftermiddag från en som vanligt stor och tacksam publik.

Vid detta medlemsmöte var rubriken på programmet: Brödkult i Västerbotten. År 2014-2015 gjorde Anki Berg en resa i Västerbotten tillsammans med fotografen Sirpa Kärki för att undersöka hur man nu på 2010-talet tillverkar tunt hällbakat bröd.

Anki Berg arbetar som strateg och informatör på Västerbottens museum och hon lärde sig baka av sin farmor i Grundsunda/Husum-området redan som barn. På sin resa besökte hon alla kommuner i länet och hennes första träff var med 94-åriga Sigrid som lärt sig baka av sin mamma. Och i Malå besökte hon Stenbergs bageri där konsten att baka gått vidare till tredje generationen. Anki gav sedan svar på de frågor hon själv ställt inför resan: vem är det som bakar, vad bakas och när bakas det. Hon berättade också att det gick en språkgräns vid Ånäset där samma bröd har olika namn beroende på om det är söder eller norr om Ånäset, t.ex. mjukkaka i söder och halvtjockkakur i norr. Blodbröd och korntunnbröd blir det allt färre som bakar. Förr bakade man för att ha mat för dagen, men nu bakar man inte för att överleva utan för att det är roligt och ger en trevlig social samvaro slutade Anki Berg sitt föredrag med.

Publiken tackade henne med en stor applåd för en trevlig eftermiddag.

Rubriken på dagens program var: Människor jag mött. Det var Kent Larsen från Lycksele som under en timme berättade, och redan som 17-åring vid sitt första besök i Sverige mötte han en präst som räddade honom från utvisning från Sverige till Danmark genom att skriva in honom som församlingsmedlem. På 50-talet i Polen blev han räddad från den polska polisen av en sjökapten och fick fly i lastrummet i en båt.

Sedan följde en lång rad av möten med intressanta och färgstarka personer, både Hans Högvördighet Biskopen i Luleå stift, prosten i församlingen samt tjuvjagande älgjägare. Kent skaffade snöskoter mycket tidigt och använde den i tjänsten i församlingarna i Västerbottens fjällvärld och blev då känd som skoterprästen. Många drastiska möten med fjällbefolkningen berättade Kent om på ett humoristiskt sätt och de c:a 200 medlemmarna i Vasakyrkan tycktes uppskatta historierna. Till sist visade Kent hur man i en nödsituation kan tillverka ett förstoringsglas på ett annorlunda och överraskande sätt.

Publiken tackade Kent Larsen med en stor applåd för en trevlig eftermiddag..

Rubriken på dagens program var: Kärlek för äldre. Det var överläkaren och doktorn i medicinsk vetenskap Leif Abramsson som informerade. Han arbetar på enheten för Urologi och Andrologi på Kirurgcentrum i Umeå och har varit läkare i 40 år.

Andrologi uttyds som läran om män som biologiska varelser. Sedan 1986 finns det ett sexologiskt centrum för män och kvinnor med sexualproblem i Umeå. Tyvärr har utbildningen för blivande läkare i dessa ämnen minskat drastiskt de senaste åren. Leif Abramsson gick sedan systematiskt igenom vad åldrandet för med sig för män och kvinnor ur sexuell synpunkt och vilka olika behandlingar och hjälpmedel som finns. Han nämnde också de vanligaste fördomarna i detta ämne. Styrelseledamoten Birgitta Hägglund tackade till sist Leif Abramsson med en bukett blommor.

Som vanligt på onsdagseftermiddagarna var det en stor skara medlemmar som först samlades för en timmes gemensamt fika i Vasakyrkan. Sedan svängde det ordentligt när kvartetten Patina underhöll. Orkestern består av fyra duktiga musiker: Torgny Stigbrand piano, Sten Öberg trummor, Torbjörn Ackerlind bas och Anders Perstrand gitarr och sång. Ander P förklarade vad Patina kunde betyda, bl.a. något som ger intryck av hög ålder, vilket kunde passa både publik och orkester.

Kvartetten började mycket passande med den gamla kända låten Music, music, music eller som den heter på svenska: Älskling sätt på grammofon. Gruppen fortsatte därefter med Tangokavaljeren och Blue moon, vars svenska texter Povel Ramel antingen hade förstört eller förfinat enligt Anders P. Eftersom konserten framfördes i Vasakyrkan tyckte dagens pianist Torgny Stigbrand att det skulle passa att som pianosolo spela J S Bachs första preludium i C-dur. Anders P Framförde med mycket självironi Det är inte lätt att vara ödmjuk eller i Anders egen översättning Det är ju så svårt att vara ödmjuk. Patina avslutade sedan den timslånga konserten med sången om koltrasten, d.v.s Bye bye blackbird.

Att modevisningar är populära visade sig med all tydlighet vid detta onsdagsmöte. Almanackan visade den 6 april och det var ett riktigt busväder med regn nästa hela dagen. Kanske var det bl.a. detta som gjorde att närmare 300 medlemmar kom till Vasakyrkan för att dels fika under första timmen och därefter vara med om vårens modevisning.

Modefirmorna Eeva af Umeå och Owes herrmode var ansvariga för modevisningen. Eeva Sjöström och Jakob Karlsson var konferencierer och kommenterade de nya modetrenderna på ett kunnigt och trevligt sätt. Sex manliga och fem kvinnliga medlemmar från föreningen ställde upp som mannekänger och gick längs gångarna i lokalen så publiken hade möjligheter att på nära håll se detaljer i utförande och även känna på tygerna. Kvinnornas kläder gick i många kulörer, och tips lämnades för lämpliga kläder både till fest och till fritid. Även om den kvinnliga publiken var i majoritet fanns det också mycket för männen att titta på.