Aktiva Seniorer Umeå

VD Annika Rydman informerade om Granö Beckasin. Foto Dag Magnusson
  VD Annika Rydman informerade om Granö Beckasin. Foto Dag Magnusson
Annika Rydman visar ett av hotellrummen uppe i träden. Foto Dag Magnusson
  Annika Rydman visar ett av hotellrummen uppe i träden. Foto Dag Magnusson

Vi gjorde två bussutflykter till Granö Beckasin där huvudmålet var att besöka de originella hotellrummen högt uppe i tallarna. Efter en god lunch på restaurang Beckasinen informerade VD Annika Rydman om denna unika anläggning som är vackert belägen på en ås alldeles invid Umeälven. Allt började för 10 år sedan då Granöborna engagerade sig för att rädda byskolan, vilket delvis lyckades. Man fortsatte sedan planera för hur byn skulle kunna utvecklas. Man tog fram en tjänstedesign som byggde på naturism och hur man bl a skulle dra nytta av den fantastiska samlingen av uppstoppade fåglar som fanns hos en bybo. Ett antal entreprenörer från byn bildade ett bolag, som köpte den gamla campingen och de första idéerna började verkställas 2008.

Invid den gamla campingen högt uppe på en ås med kraftiga tallar byggdes sex exklusiva fågelnästen som innehåller fullt moderna hotellrum med pentry och dusch. Fågelnästena sitter tryggt förankrade uppe i tallarna och härifrån har man en fin utsikt över naturen och Umeälven. Annika Rydman betonade att man inte vill ge besökarna det vanliga utan man har satsat mycket på ekologin och att ge tillfälle att uppleva naturen på riktigt nära håll. Därför ger man besökarna via olika entreprenörer från trakten tillfälle till flottfärder, turer med hundspann eller att åka hästdragen släde genom vildmarken. Eller att titta på norrskenet genom takfönstren liggande på rygg i sängen uppe i trädens fågelnästen. Deltagarna kände också igen det s.k. Glashuset som stod på Rådhustorget i Umeå under kulturhuvudstadsåret, men nu har det köpts och flyttats hit upp på åsen. Här hålls ett antal aktiviteter bla yoga, konferenser, middagar m.m.

Efter ett besök i Granös lanthandel GoMaten med ostar som specialitet serverades eftermiddagskaffet på café Vejos i Vindeln. Reseledare var Dag Magnusson och Margaretha Lundquist, båda styrelseledamöter i Aktiva Seniorer.

Enhetschef Louise Dahlberg på Migrationsverket. Foto Dag Magnusson
Enhetschef Louise Dahlberg på Migrationsverket. Foto Dag Magnusson

Enhetschef Louise Dahlberg från Migrationsverket var dagens föreläsare i Vasakyrkan. Tillsammans med henne arbetar 46 st personer på verket i Umeå med boende- och utredningsfrågor för asylsökande till flertalet kommuner i Västerbottens län. När flyktingströmmen var som störst 2015 ökade antalet anställda på verket i hela landet från 5000 till 8000 på kort tid. Antalet asylsökande kunde då vara 11 000 personer bara under en vecka, men antalet har minskat kraftigt och utgör nu endast ca 500 per vecka.

Louise berättade hur hård arbetssituationen var då, inga rutiner fanns och man kunde ringa från Migrationsverket i Stockholm och meddela att samma dag kommer det flera bussar med asylsökande, som ni i Västerbottens måste ta hand om. Och detta gjorde man, och Louise kunde med berättigad stolthet berätta för åhörarna att alla fick plats samma dag de kom hela året med undantag av endast ett tillfälle. De flesta asylsökande kommer från Syrien, Irak och Afghanistan. Förutom att anvisa bostäder i lägenheter som Migrationsverket hyr skriver man kontrakt med olika entreprenörer i länet, som tillhandahåller bostäder av olika typer. En positiv trend är att nu kan fler återvända till sina hemländer i jmf med antalet nya asylsökande och man har därför ett visst överskott på bostäder. Louise redovisade också de olika bidrag som betalas till de asylsökande, och hon slutade med att vi skall se de nyanlända som en tillgång som kommer att ge Sverige mycket tillbaka.

Föreningens ordförande Willy Brändström tackade till sist Louise Dahlberg för ett intressant föredrag i en aktuell och brännande fråga.

Projektledare Joakim Berg. Foto Dag Magnusson
Projektledare Joakim Berg. Foto Dag Magnusson

Vid detta medlemsmöte var rubriken på dagens program: Botniska korridoren. Projektledare Joakim Berg som arbetar med den svenska delen av projektet, berättade om planeringen med att knyta ihop och utveckla järnvägsnätet runt båda sidor av Bottenviken. De nordligaste länen samarbetar och det är inte en rättvisefråga att resurserna skall fördelas exakt lika över hela landet, utan de skall placeras där de gör mest nytta för hela landet. Joakim nämnde sedan på vilka områden som den norra delen av Sverige är världsledande, bl.a. att 90 % av EU:s produktion av järnmalm sker i norr. Vi har också en snabbt växande besöksnäring, men för att den skall växa ytterligare krävs ett fungerande transportnät. Vår infrastruktur måste fungera, även för hela Europas skull. Ett exempel som Joakim nämnde var att restiden Luleå-Stockholm med tåg kan förkortas från 11 t till 5,5 t efter att transportsystemet byggts ut. I årets budget har fastslagits att Norrbottniabanan skall börja byggas 2018. Trots en del negativa artiklar om Botniabanan beskrev Joakim den som en stor succé som har gett bra utdelning.

Föreningens ordförande Willy Brändström tackade till sist Joakim Berg för ett intressant föredrag i en viktig fråga.

Generationskören. Foto Dag Magnusson
  Generationskören. Foto Dag Magnusson
Carlos de Rada Moniz, Erik Karlsson och Simon Carlén. Foto Dag Magnusson
  Carlos de Rada Moniz, Erik Karlsson och Simon Carlén. Foto Dag Magnusson

Vi inledde höstverksamhet efter 4 månaders uppehåll under sommaren. Att medlemmarnas längtan efter nya program är stort visade sig med all tydlighet då drygt 250 medlemmar bänkade sig i Vasakyrkan, först för lite social samvaro vid kaffeborden och sedan för att lyssna till dagens program. Den 21 september 2011 framträdde Generationskören för första gången hos föreningen och nu gjorde de ett nytt bejublat framträdande. Kören, som bildades 2008, är en blandad kör med ca 100-130 deltagare mellan 65 och 85 år.

Denna dag deltog 80 sångare vid framträdande, där kvinnorna var i stor majoritet. Ange Turell var körledare och arrangör och kören ackompanjerades av en trio bestående av Erik Karlsson piano, Simon Carlén trummor och Carlos de Rada Moniz på gitarr. Det blev många medryckande rock- and rollnummer av bl.a The Rolling Stones, The Beatles, Roy Orbisons You got it samt Björn Skifs paradnummer Hooked on a Feeling med sådant tryck att alla hörapparater kunde stängas av. När kören och orkestern slutade med ”Let´s spend the night together” var det en mycket nöjd publik, som applåderade fram ett extra nummer: dacapo på Det gör ont. Efter konserten var det ett uppsluppet gäng seniorer som kunde fara hem efter att ha njutit av denna fantastiska sång- och musikglädje.

Vi avslutade vårterminen med ett musikprogram. Denna gång var det en trio bestående av Kristina Sturk sång, Gene Kindell violin och Nigar Dadascheva piano. De bjöd på ett varierat program som började med klassisk musik av bl.a. Mozart, Saint-Saens, Bizet och Schuman. Därefter följde en rad kända stycken ur musikalerna Kristina från Duvemåla och Sound of music, där publiken fick sjunga med i refrängen på den populära sången Edelweiss.

Som slutnummer kom nordisk musik då trion framförde Jeg elsker dig av Edvard Grieg och med text av H C Andersen. Till sist tackades trion med blommor och applåder av en tacksam publik

Nigar Dadascheva, Kristina Sturk och Gene Kindell. Foto Dag Magnusson
Nigar Dadascheva, Kristina Sturk och Gene Kindell. Foto Dag Magnusson

Journalisten Owe Eliasson. Foto Dag Magnusson
Journalisten Owe Eliasson. Foto Dag Magnusson

Dagens gäst var journalisten Owe Eliasson. Han började med att berätta att han kom från en by i Vindeln med endast 45 innevånare ”men vi ville bli större liksom Umeå”. Som många andra pojkar började också Owe som skogsarbetare, men vintern 1966 var ovanlig kall som värst -41 gr och Owe funderade på om det inte fanns något annat här i världen att försörja sig på. Därför sadlade han om och efter utbildning började han som journalist i Dorotea i 5 år och sedan på Västerbottens-Kuriren i 33 år.

Under åren har han gett ut ett flertal kåseri- och diktsamlingar, ofta med glesbygds-Arvid som centralperson. Owe började också med ett kåseri om Coca-Cola där också Arvids kompanjon Kläpp-Harald figurerade. Sen fortsatte Owe att läsa några av alla de dikter har författat under årens lopp. Det var korta dikter som beskrev någon händelse oftast i de små byarna och alltid med ett humoristiskt slut. Dikter med titlar som Epatraktorn, Kalhyggen och Väderstrecken visade alla på Owes förmåga att se det originella och humoristiska i vardagliga händelser. Efter sista dikten om 50-årskalaset tackades Owe Eliasson med blommor och med applåder för en trevlig eftermiddag från en som vanligt stor och tacksam publik.